Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 219
ömhet och varnande allvar om hur han icke endast bevarat något
av sitt barnansikte utan också sitt »kjærlige og blöde Sind», om
att han i sin »Moders Favn var bleven kjælet for og elsket mere
end Du havde godt af»; »fri og glad som en selvstændig Månd vil
jeg see Dig». De melankoliska anfallen ha tydligen varit tätt
återkommande, och orsakerna ha varit av den mest skiftande natur.
»Hvor kan Du nænne at tænke paa Polen», skriver hon 24 okt.
1863. »Du kan ikke taale det, hvem kan taale det, som har et
Hjerte, og Du minst af alle. — Her fölger Dig tre, hvis Du döer
fra mig, ja fra os». Huvudsakligen har det dock varit konflikten
mellan poesien och plikten, det problem som faktiskt är
genomgående i Snoilskys hela liv, som framkallat hans världssmärta. Om
han ena stunden förtvivlat om poesien, därför att det pliktmässiga
arbetet kunde tänkas förlama hans inspiration, har han nästa stund
hyst farhågor för att hans kärlek till poesien och strävan efter
litterär utbildning skulle göra honom oduglig för medborgarplikten.
Den passiva hållning mot tillvaron, som utmärker honom, kommer
särskilt till uttryck i hans klagan, då han 1864 skall lämna Uppsala,
att det nu endast återstode honom drömmen om en dröm, något
som framkallar en erinran från fostermodern, att »nu er det jo, at
Du skal leve et Liv, der skal være Sandhed, saa Du faaer mere ud
end en Dröm deraf». Det är en brytning mellan dröm och handling,
som hos Snoilsky utbildar sig till en circulus vitiosus, varur han i
själva verket aldrig lyckades slita sig fullkomligt loss. Tvenne
gånger synes han mig dock ha stått inför konfliktens lösning, dels
i sin politiska ungdomslyrik och dels i Svenska bilder; kanske
framför allt i den senare samlingen, som för Snoilsky betecknat en
förening av poesi och fosterländsk medborgarplikt, av medfödda
diktarinstinkter och lika ursprungliga släkt- och traditionskrav, och
som därför också blivit hans fullödigaste skapelse.
Det är med någon tvekan jag i denna skissering av Snoilskys
tidigare stämningar nämner hans första ungdomsdiktning med dess
starka litterära hållning, hans av Byron och Heine inspirerade
weltschmerzpoesi. Då han i dikten Rosersberg 1877 gör en
återblick på sitt gångna liv, tecknar han ungdomstiden i följande
vemodiga sj älvapostrof ering:
Unga, svårmodstunga hjärta,
Föll i dig ock sångens frö?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
