Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 Henry Olsson
Det är i själva verket en exakt riktig, karakteristik av den
stämning, som är den härskande i Snoilskys ungdomsdikter,
volymerna med den sentimentala pseudonymen Sven Tröst på
försättsbladet och med Eiddar Tristans hj ärteutgjutelser som innehåll.
Som kamrat och deltagare i signaturernas samkväm lär han ha varit
munter och skämtsam, om också lätt borta i fjärran drömmerier,
som sångare är han däremot dödligt allvarlig. I Smådikter, den
första samlingen av hösten 1861, är det t. o. m. så påfallande, att
det inom kort både för diktaren själv och hans kamrater tedde
sig en smula löjligt.1 »Vad våller sorg ren i de unga åren?»,
frågar sig skalden i dessa poem, och svaret blir: erotiska
besvikelser. Hans krav på kvinnlig trohet synes dock ha varit ganska
omfattande; om man studerar den datering av dikterna, som
förekommer i manuskripthäftet i Wernerska samlingen, skall man sålunda
finna, att han t. o. m. på samma dag besjungit tvenne olika
föremål, varav den ena varit »ett trolöst vif», den andra en
bevågen huldgudinna.2 Mindre obeständig i sin dyrkan visar sig
skalden i samlingen Orchidéer 1862, där kärleksdiktningen gäller
den unga Uppsalaflickan Jenny Vogel. Dissonanserna dröja dock
icke heller här att infinna sig; dikterna tala snart om »onda
tungor» och »tusen hinder», om världens och familjerådets
vrånghet. I den senare avskedsdikten O, minns mig då!, daterad 8 jan.
1863 och publicerad i den postuma samlingen Eko, skönjer man
självanklagelser för bristande motståndskraft i det avgörande
ögonblicket, möjligen också förebråelser från den älskades sida. Av det
övriga innehållet i Orchidésamlingen må nämnas en dikt som Horror
vacui med dess vittnesbörd om tvivel på sången, om ett dödsängslat
hjärta och tomhetskänsla inför livet. Av visst intresse är också
Sirensång med dess utmålning av diktarens skälvande nervliv, den
känslighet som mulnar eller drar upp till storm vid varje
obehaglig kontakt med verklighetens värld, som aldrig utan samvetskval
kan röra livets glädjebägare och aldrig utan föreställning om tusen
risker och svårigheter kan tänka sig handlingens vågstycke; som
den riktiga utvägen anvisar däremot den frestande sirénrösten att
1 Jfr dikten Till — med Förf.s »Smådikter» i Ochidéer och Ernst Björcks
hyllningssång till Snoilsky 2 juni 1864 (Carl Snoilsky och hans vänner, s. 8).
2 Dikterna Ormen på vägen i Smådikter och Trångmål i Eko, båda skrivna
24 nov. 1860. Ms. i Stockholms stads arkiv. Att i poemet Trångmål se en
allvarligare kärlekshistoria och en djupare konflikt, som skulle återkomma i
Orehidé-dikten / familjerådet och utgöra en förklaring till societetssatiren i Riddar Tristan
(1861), anser jag under sådana förhållanden vara förfelat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
