Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 221
njuta jordens fägring och kasta sig i nöjets armar. Det är kanske
trots allt en allvarligt känd reaktion mot den vacuumkänsla, som
skapats av det rådvilla svärmeriet.
Med den negativa inställning till filosofiska och religiösa
spörsmål, som utmärker Snoilsky, har han utan tvivel känt det som en
styrka att befinna sig i kontakt med tidens politiska strömningar.
På denna punkt brytes hans passivitet, i entusiasmen för
nationernas frihet har han äntligen funnit ett mål, en positiv och ideell
uppgift för sin ungdoms drömmerier, i den trygga känslan av att
vara folkets strängaspel har han lyft upp sin diktning och sig själv
till medborgerligt existensberättigande. Denna lyhördhet för de
politiska tidsrörelserna är genomgående hos Snoilsky, men den bästa
kompensationen för sitt vankelmodiga sinne har han otvivelaktigt
funnit i hatet mot tyrannerna, 1860-talets politiska själsläge. Det
förefaller mig nämligen, som om detta skulle vara den djupaste
inspirationsgrunden för hans politiska tidsdikter, avgjort mera vägande
än det sinne för gloiren, varur man hittills alltför ensidigt härlett
dem; i själva verket voro både hatet mot förtryckaren och medkänslan
med de lidande mycket naturliga känslolägen för Snoilsky. Men
om han sålunda med tiden delat dess illusioner och patos, skulle
han också komma att dela de djupa missräkningar verkligheten hade
i beredskap åt decenniet.
Som varandra avlösande tidsböljor hade revolution och reaktion
brusat fram över Europa under årtiondena kring 1800-talets mitt.
År 1848 hade frihetsrörelsen sin högflod och tronerna sin
hemsö-kelses tid, under de följande åren ebbade stormvågen ut, och i stället
följde en utomordentligt stark konsolidering av motsidans krafter.
Men idéerna från 1848 levde kvar och stodo snart färdiga att
återtaga sina förlorade besittningar. Parollen gavs av Krimkriget och
Sevastopols fall, som i hela det frihetsälskande Europa mottogs med
jubel och faktiskt var en seger över ett jättevälde, som aldrig tett
sig mäktigare, aldrig farligare för demokratien än då. I Sverige
utlöste kriget naturligtvis en storm av förbittring, av poetisk och
även rätt allvarlig hämndlust mot den ryska arvfienden. Tiden
hade åter blivit sangvinisk, vårlig och ung; några år framåt och
Garibaldi hade framträtt som tidens hjälte och politiska ideal.
Mäktigare än någonsin ropades på nationell frihet åt alla under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
