Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226 Henry Olsson
stridens sorgliga utgång gått honom djupt till sinnes; det är både
Snoilskys och familjen Winthers stämning, som tolkas av Julie, då
hon 26 sept. 1863 skriver till sin unge vän: »Du maae holde op at
tænke paa Polen, deri har Du saa fuldkommen Eet; man bliver
knust derved eller mister let Troen paa Betfærdigheden, og ingen
af Delene maae den unge Månd, min Sön». Att han dock icke
upphört, framgår av ett ovan (s. 219) citerat brev från samma
skribent en månad senare.
Det anförda brevet till Wikblad är av intresse också därför, att
det tydligt speglar Snoilskys längtan efter ett liv av bragd eller
hans marseljäsideal, drömmen om dikten som i det psykologiska
ögonblicket rycker hela folket med sig och avgör dess öde. Det är
en tanke, som spåras även i vissa av dikterna själva. Ett belysande
exempel är den första dikten, För Polen! Den börjar som en
maning till alla ädla hjärtan, till tankens riddersman och till de
väldige på jorden att bringa sitt offer för Polens räddning. Men
gagna dessa böner till intet, då finns hjälparen bland sångens söner:
»En skald med djupa toner, / Står upp i folkens midt. — / Kom, skald,
och skaka throner, / Kom och sjung Polen fritt!» Snoilskys del
av arbetet borde tydligen bestå i att entusiasmera svensk opinion
till handling. I skaldepolitikens förlovade tid behövde värvet icke
te sig alldeles hopplöst. Känslostämningarna trängde denna tid
även innanför riksförsamlingens murar; den 14 mars föreslogo
sålunda tvenne motionärer, att svenska regeringen å diplomatisk väg
skulle påyrka konungariket Polens återupprättande, och vid
borgarståndets debatt om denna sak yttrade August Blanche bl. a. följande:
Det är icke så länge sedan en af våra utmärktare ännu lefvande
skalder i en eldig sång uppmanade oss att en morgon taga ryssarne
på sängen, och med hänryckning lyssnade vi då till denna lyras slag.
Nåväl, mina herrar, tiden är inne nu; tagen ryssarne på sängen. Det
är åtminstone kaffedags. Men man vore nästan färdig att tro, att vi
äro lika tappra på vers, som vi äro fega på prosa.
Exemplet är icke isolerat: i svenska riksdagen bollades denna
tid ganska friskt med skaldernas uttalanden.1
Det finns en dikt i Snoilskys polska serie, som bryter sig ut
1 Jag påpekar exempelvis den stora representationsdebatten, där bägge
sidornas talare sökte slå ihjäl varandra med Tegnércitat, varierade i resp. konservativ
och liberal anda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
