Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 235
året 1864 Aftonbladets både redaktionella och insända artiklar; gång
på gång avfyras skottsalvor mot den politiska tiraden och omanliga
karaktärslösheten.
Det är frestande — även om det blir en utvikning — att med
ytterligare ett par exempel belägga denna kritiska tankegång från
illusionernas tidevarv, tillnyktringen inför illusionernas
strömkantring. Till dem, som redan tidigt ruskats upp ur sitt stämningsrus,
hörde Sturzen-Becker, som gång på gång uttrycker sin hjärtliga
avsky för »Frasemændene»1 men därvid som exempel väljer just —
Ploug. Jag anför ett uttalande i tidningen Skandinavisk Gazette
19 april 1862, där Sturzen-Becker varnar för en alltför överdriven
poetisk entusiasm vid årets studentmöte: »man tror sig äfven ega
skäl till den förmodan, att de svenska och norska studenterna skulle
blifva föga uppbyggda, om man denna gång här bjöd dem endast
punsch, gemytlighet, sidenfanor och sidenorationer, i stället för
något i sak och litet decideradt allvar». Det var samme man, som
1848, då svenska hären stod färdig att övergå Sundet, hade skrivit:
»Vi dricka punsch och äro som vi voro galna».2 En skeptisk
hållning i danska frågan intog också S. A. Hedlund i Göteborgs
Handelstidning, som med särskild förståelse mötte den börjande kritiken
från Sturzen-Beckers sida. Under krisen mot slutet av 1863 manar
Hedlund framför allt till manlig besinning; de moraliska
förpliktelserna kunna kräva ett ingripande, säger han i en artikel 30 okt.
— senare blev han bestämt negativ —, och i så fall vare lösen:
»enighet inom oss sjelfve, trofast förbund med Danmark, öppen och
ärlig strid mot Tyskland», ty därmed ha vi handlat rätt, »och vi
hafva bevarat vår heder; vi hafva, med ett ord, handlat som män».
I brev till Sturzen-Becker 11 nov. 1863 och 16 april 1864 har
Hedlund ytterligare dokumenterat sin ståndpunkt, och sin kritik ägnar
han därvid i lika mån den danska skandinavismen samt den svenska
niska! Ack! tacka vill jag då Malmström: hans frihetskänsla och kärlek för det
ädla, det höga och sanna i livet syntes aldrig så feberglödande, så brusande heta,
men huru mycket starkare och sannare voro de icke!»
1 Jfr Stuezen-Beckees självbiografi i Illustr er et Tidende 2 mars 1862, där
han ironiskt talar om de klarseende andar, »der holde Tidens Uhr i Haanden og
nok skulle vide at tilsige Alle og Enhver, naar Timén endelig er kommen til fra
Sexaer og skandinaviske Skaaltaler at gaae över til skandinavisk Handling». Om
Ploug uttalar han, att denne vore »en frasmakare till äckel, ett vrövlehoved och
en feg». (Brev till Hedlund 30 juni 1862, anf. av O. Sylwan, Sturzen-Becker och
skandinavismen, Studier tillägnade K. Warburg, Sthlm 1912, s. 175).
2 Sylwan, a. st. s. 159.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
