Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 239
till fot, hade lämnat en lucka i linjen. Och därmed saluterar
Snoilsky det ärorika regementet, som förvisso försvarat sin plats
som det första, då det på egen begäran varit sist vid reträtten. Må
alltså den döda hjälteskaran slumra och drömma om aldrig övergivna
skansar, medan de levande som ersättning för det fallna Dänne
-virke bygga ett starkare värn, »ett lefvande bålverk af bröst uti
brand». Ännu en av Snoilskys dikter är ett reportage från
krigsskådeplatsen, Sjöslaget vid Helg oland. Den besjunger en drabbning,
som levererats 9 maj och som utgjorde danskarnas enda framgång
av betydelse under kriget. Snoilsky börjar med en skildring av
invasionen och av vargahopens härjning: »Hur själfva grafvens frid
de bjödo hån!» Man jämföre Julie Winthers brev 1 mars: »Ja,
Du har vel seet, at Tydsken mishandler og bortslæper vore
Monu-menter fra Kirkegaardene». Därefter slår dikten om till en
triumf-sång för de danska vapnen. Den gula Elbe må stå i Tysklands
sold, det mörkblå havet skall dock alltid brusa Danmarks ära.
Av Snoilskys danska dikter återstår sedan endast en men ett
mästerstycke, den ofta beundrade Storken, som med sin folkliga ton
och sin genreartade hållning sticker av som ett friskt grönt skott
i en f. ö. mönstergill trädgårdshäck. Sällan har väl revanschtanken
funnit en enklare och gripbarare formulering än i denna dikt om
det uppbrända storkboet »på mjölnarns stuga vid Dybböls kvarn».
Man erinrar sig några fascinerande sidor i Holger Drachmanns
B er övre fra Grænsen om »Möllen» vid det danska Termopylæ,
som ständigt skots ned och åter byggdes upp och efter fredsslutets
gränsförskjutning liksom icke »gad gaa efter den Vind, der blæser
her, og derför havde indstillet sin Fart, til den rette Vind kom»
(uppl. 5, 1878, s. 47, 60 ff.).
Under tiden hade dansk-tyska kriget gått sin oundvikliga gång.
Visserligen hade Julie Winther hoppats, att »den gode Gud nok
[har] et lille Mirakkel i sin baglömme for det lille Danmark», men
detta inträffade varken vid Dybböl 18 april eller vid Fredericia.
Efter en misslyckad medlingskonferens i London april-juni började
fientligheterna ånyo, varvid danskarna förlorade Als och måste
inskeppa sig till Fyn; därefter följde vapenstillestånd 18 juli,
preliminärfred två veckor senare och slutligen definitiv fred 30 okt.,
varvid Danmark måste uppge hertigdömena. Om skandinaviska
stämningar under dessa händelser får man en ganska god föreställ-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
