Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242 Henry Olsson
römmet åt sig; han blygdes över att han blott bragt ord i stället
för att i handling visa sin sympati genom att som frivillig gå ut i
striden. Hur han från samma offersynpunkt reagerat mot den
materialistiska idé- och håglösheten i hela det svenska politiska livet,
framgår med all skärpa av ett brev till Topelius 3 juni 1887:
Sedan många år tillbaka ser jag Nordens framtid i mörka färger.
Det kommer mig ofta före, som hade det varit bättre om
Sverige-Norge 1864, utan att betänka den olika striden och det sannolika
nederlaget, kastat sig i breschen för Danmark. Då hade de tre
skandinaviska folken inför sig själva hävdat sin samhörighet, och i själva
olyckan räddat aktningen för sig själva, liksom italienarne efter Novara.
Fortsättningen inskärper med en tegnériserande bild, att »folkens
lycka kan ej hopsummeras efter handelsbalansen»; folken måste
leva för något som bringar eld i ögat och rodnad på kinden, blott
de tänka därpå, tills uppfyllelsen en dag kommer, »den som så ofta
var en galenskap för de kallt förståndige». »Vad räddade vi åt
oss 1864 genom vårt stillasittande? Ett hundratal millioner kanske,
på bekostnad av den nordiska enhetstanken, nu en gång för alla
jordad». Unionsgrälet skulle aldrig uppstått, om Sverige den gången
dignande insvept sig i Nordens fana, »som studenterna ännu i dag
sjunga, men icke gjorde» (Castrén, a. st. s. 612).
Framställningen av Snoilskys stämningar under 1864 skulle
emellertid vara ofullständig, om man därvid uteglömde en så viktig
komponent som hans hat mot tyrannerna, i detta fall hans tyskhat.
Det ridderliga och manliga uppträdande mot Tyskland, som S. A.
Hedlund påyrkat i Handelstidningen, vann mycket litet beaktande
hos samtiden. För de krossade förhoppningarna i fråga om
Danmarks sak tog man i stället revansch genom en antitysk propaganda,
som ofta ter sig både skrytsam och oförskämd. Ett avskräckande
exempel är Bernhard Elis Malmströms dikt Mickel, publicerad i
Upsalaposten 27 april 1864.x Det är en smädedikt mot de tyska
segrarne, som erinras om sina tidigare lagrar ifrån Jena och Sol-
1 Av samme gamle skandinav är ett något besläktat härrop i Upsalaposten
18 maj, Prolog vid studentkonserterna för Danmark i Catharina kyrka i
Stockholm. Till samma genre som Mickel och Snoilskys Champagnevinet hör också
Sturzen-Beckers Våra fanor; som en utgångspunkt för alla de nämnda
diktarne kan anföras Tegnérs Den vaknade örnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
