Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 245
och spontana uttryck man väntar sig. Till semesterkänslan bör
också ha bidragit, att han just under de första dagarna i Italien
låtit beställa om sin framtida karriär, och hans onkel excellensen
Manderström lät honom icke länge sväva i okunnighet om vad
därmed följde; jag anför exempelvis hans brevuttalande 19 juni 1865:
»Snart nog får du byta skaldens drömmar mot tjänstemannens
järngrå prosa, som aldrig, likasom de förra, komma att återfinnas
under granna karamellpapper.» Som en paus i allvaret har också
Snoilsky själv tolkat dikterna, då han i ett brev till Quensel febr.
1866 kallar dem »ögonblickets foster av ett sinne, som under ett
års tid tog sig för att glömma all bitter förtret för att en gång i
sitt liv vara så glad och tokig, som man kan vara vid 20 år». Det
är den känsla av lössläppthet, som han uttryckt i Inledningssångens
rader: »Ja, låt oss ila, ja, låt oss springa, / Som yra fålar, af idel
fröjd!», och på denna linje ligger också sångernas konception. I
själva verket framkallas det bestickande intrycket av vitalitet icke
minst av dikternas rutschiga fart och improvisatoriska charme, med
andra ord av deras flödande inspiration. Denna poetiska
kraftkänsla är å andra sidan icke något alldeles nytt, ehuru den först
under reselivets frihet kommer till sin rätt. Sålunda hade han redan
den 24 mars 1864 skrivit till Wikblad: »Poesi? — Jag har aldrig
känt det där örnsuset kring hjässan tydligare än nu — men just
därföre kan jag icke skriva än. Jag vet icke varifrån det kommer
eller vart det far, men jag vet det färdas på breda vingar.» Och
några månader senare meddelar han, att han nu endast väntar på
att känna sin ande föryngras »under nya himlar och på en ny
jord».
Den naivt soliga uppfattningen berodde, som av det sagda
framgår, tydligen också på föresats. Då han i ett brev till Wikblad
29 april 1865 talar om Italiavistelsens starka inflytande på sin
utveckling, tillägger han: »För detta gynnsamma resultat står jag kanske
ej litet i förbindelse hos min förhärdade föresats att i Italien
uteslutande se vad det är, och icke vad det varit». Man kan fråga
sig, under vilka impulser Snoilsky kommit fram till en sådan
»realistisk åskådning av själva idealernas land», och man kan därvid
erinra om Brandes’ uttalande i Det nittende Aarlfiundréde 1875, att
Inledningssångens diktare genom sin förkunnelse av den friska och
sinnliga njutningslusten vore närmare besläktad med Christian
Winther än med någon lyrisk skald i sitt eget land; Brandes har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
