Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 247
modligen därföre att ’min böjelse åt det där hänger tillsamman
med min dragning åt vänstra sidan).»
Den politiska frihetsentusiasmen är således en huvudlinje i
Snoilskys italienska lyrik. Man kan tillägga, att hans Italiavistelse
i själva verket så litet varit ett dr omför sjunket och lättjefullt dolce
far niente, att han tvärtom blir upprörd, då han på Neapels chiaj a
stöter på den sovande lazzaronen, som ger landets frihetsstrid en
god dag. Dock — i detta fall tror jag man kan konstatera en
utveckling inom samlingen, varför jag börjar med en översikt av
de olika politiska dikterna.
Snoilskys Italialyrik börjar mera tveksamt och allmänt med ett
ventilerande av tidigare politiska stämningar. Till de först
koncipierade höra Milanopoemet Magenta och Lago Maggiorepoemet
Vindarnes sång om Isola Bella. Båda äro starkt antiteutönska.
Dikten Magenta, som har något av stämningen från Runebergs
Veteranen, är ett äreminne över italienska frihetskriget och
demonstrerar hela det laddade tyskhat, som behärskar skalden vid
inträdet i Italien; det är som om den tunga atmosfären med en gång
hade lättat för honom vid åsynen av den stora teutonska graven
på Magentas slätt, där zuaven visat sin oövervinnelighet och den
cimbriske förtryckaren fått en lektion i folkens rätt. Dikten slutar
med en symbolisk vision av »Milanos mö», som av den uppgående
frihetssolen krönes till de frias gudinna. Isola Belladikten är en
av de mest deliciösa och smältande Italiabilder Snoilsky över huvud
taget givit, men det är att märka, att han icke uppgår i dröm- och
njutningsstämningen utan tvärtom avsvär jer den alltför kvava
idyllvärlden. Som bärande moment har han därvid infört en historisk
legend, som också behandlats i Nicanders poem om Isola Bella1
och som berättar, huru Napoleon kort före slaget vid Marengo
uppehållit sig på ön, där han i ett lagerträd inristat ordet Battaglia.
Det är i anslutning till denna fabel Snoilsky låter dikten utmynna
i ett rop efter hjälten-befriaren, som skall komma och rensa luften:
»Så kvaft det känns kring himmelens hörn.» Ett nytt Marengo
eller ett nytt Magenta — det är de norditalienska dikternas
tendens. Redan vid sångernas början har Snoilsky uppställt kontrasten
mellan »lagrar» och »nöjen» och inriktat sig på den kommande
1 Minnen från Södern I, Örebro 1831, s. 273 ff. (ingår också i Napoleondikten
Lejonet i öknen).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
