Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250 Henry Olsson
Och i nästa strof har han ånyo tydligt inskärpt sin strävan, då han
på en gång givit en kritik av Veneziaskildringens öde praktpalats
och en upptakt till Neros gyllene hus: »Slut dig till Roma, det
fornas moder, / Men stirra ej på dess öde rum».
Om man så vill, skulle man i Snoilskys Italiadiktning kunna
urskilja ännu en variation av uppfattningen, jag syftar på den
utomordentliga Neapeldikten Chiajan.1 Med dess förhärligande av
lazzaronlivet har han nämligen i viss mån släppt den politiska
aktivismen och hyllat en forntidsinstitution, som stod i strid med
frihetsprogrammet. Det är ett avsteg från nutids- och
framtidslinjen, som är otänkbart både i Venedig- och Inledningssångerna —
hur olika inspirerade dessa än äro —, och det sker också på ett
för skalden ytterst karakteristiskt sätt. Dikten börjar med en
kärleksfull utmålning av gatans brokiga folkliv och myllret av
»Masaniellos lättförsörjda stam», som ligger sorglöst utsträckt i
skydd av trappornas stenalkover. Under det timmarna gå, förbli
emellertid lazzaronerna lika orörliga, och situationen börjar kännas
enerverande för skalden; i den vaknande frihetens land, där »lagern
löfvas att ge nya kransar», höves icke något dolce far niente eller
någon lättsinnig pliktförgätenhet. Det är de tidigare sångernas
genomgående åskådning, som i denna moralpredikan tydligt avspeglar
sig. I Chiajan däremot röjer sig en ny synpunkt: efter det
lilla utbrottet följer en slutgiltig kapitulation inför den artistiskt
betagande anblicken, och motivet ges en ömt försonande
tolkning. Det ligger nära till hands att i dikten se ett intressant
psykologiskt dokument, en självuppgörelse inför öppen ridå, där
skalden frigör sig från den politiska moralismen i sin syn på
landets befolkning. Trots allt, trots Inledningssång och Saltarello,
är det dock marmorstodsynpunkten på Italien, som han i det
föregående anlagt; skillnaden är endast, att han överflyttat den till
»dessa kvinnor och desse män», som han mött på gatorna, och i
landets befolkning trott sig se antikens Bruter och Cassier,
frihetshjältar och tyrannhatare. Först i Neapel har han lärt sig den
ömsinta konstnärliga förståelsen för en främmande ras och dess olika
förhållanden, har han övergått från ett idealistiskt till ett
artistiskt-realistiskt betraktelsesätt — man kan säga Heidenstamssynpunkten
1 Tycks enligt odaterat fragmentariskt brev i Carl Snoilsky och hans vänner
II, s. 30 f. — vilket jag förmodar utgör avslutningen på det i a. a. I, s. 93 ff.
meddelade och 29 april 1865 daterade — vara skriven i Sorrento. Också i andra
fall torde gälla, att dikterna icke alltid utarbetats på platsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
