Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 255
Arnö har skalden kommit ut till vågskvalpet och tjärlukten på
Livornos redd, där Medelhavets vindar sopa bort hans »lilla smärta»
och verka som ett strålbad för hans veka sinne, som redan tycks
ha förlorat erövrarandans käckhet. Mest gripes dock Svenska
Bildernas blivande sångare av den gulblå flaggan, som skönj es mellan
masterna i hamnen, svällande för nordan som en hjältebarm.
Mitt land, jag rikedom vill kalla
Din fria stolta fattigdom!
Din snöflock på min graf skall falla
Och ej orangens hvita blom.
Man känner igen Runebergs tema om guldlandet med moar, fjäll
och skär. Inledningssångens diktare, »från foten skuddande
hemlandssnön», hade tydligen icke helt lyckats omskapa sitt sinne. Det
är med en lättrörd hemlandskänslas ömma tonfall han i
fortsättningen går att beskriva den smidiga svenska korvetten och dess
raska bussar. För att kämpa med österns drake borde den helst
vara försedd med pansarskydd — ett uppslag till de senare
försvarsdikterna!— men i värsta fall kan den också klara sig utan,
ty »än finns det gamla lynnets art». Och som konkret fall tecknar
Snoilsky därefter sjöman Viger, som pank och flat återkommer från
sitt äventyr i staden men får skaldens fulla förlåtelse, då han fört
sitt lands färger med den äran och rett sig en mot tio.1 Det är
raska gossar, menar Snoilsky; från sekundlöjtnanten till matrosen
högst i vanten »jag yfves att tillhöra dem»,
Italiaresans betydelse för Snoilsky ligger i själva verket icke minst
däri, att han på utländsk botten helt och fullt upplever fosterlandets
värde och makt och därmed skapar sig en grundval för sin blivande
patriotiska diktning. Ännu tydligare framgår detta av Jultankar i
Born, det intensivaste bland hemlandspoemen, som i motsats till de
föregående verkligen medtogs i samlingen av italienska dikter. Man
behöver endast lyssna på huvudtemat: »Mitt land, mitt land, hur
mår mitt land med marken hvit af snön» för att känna igen rytm
och ton från Runebergs Vårt land; en reminiscens därifrån är också
hela den inledande kontrastteckningen mellan Söder och Nord, och
även skildringen av snölandet, där kornet spirar i norrskensnatten,
har mycken likhet med det runebergska stjärnenattens och
sommarljusets land. Tydligen har Runeberg denna tid spelat en stor roll
1 I Bilder frän Italien tecknade af Carlino (C. R. Nyblom), Upsala 1864,
s. 241 ff., berättas en märkvärdigt likartad händelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
