Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256 Henry Olsson
för skaldens patriotiska inriktning. Obestridligen har också
hemlandskärleken i en dikt som denna erhållit en äkta och gripande
tolkning, även om avslutningen präglas av en övergivet snyftande
ensamhetskänsla, som blir alltför sentimental och har mera av rent
personligt vemod. Att icke heller Syditaliens rikare skönhetsintryck
förmått döva hans hemlandskänsla, framgår av Sång i Neapel.
Tvärtom synes naturens överväldigande prakt och rikedom endast
ha ingivit honom en känsla av övermättnad, och det är med en
vemodig glädje han för sin syn frammanar fosterjorden i dess kyska
fattigdom. I all sin konstfullhet är den en verkligt innerlig dikt och
ett egendomligt förspel till den kort efter skrivna Sorrento, där
skalden med en rysning tänker på »isar och drifvor vid polen».
Som en sammanfattning av hela denna diktgrupp skulle jag
slutligen vilja sätta Vid Skandinavernas Julfest i Bom 1864 med dess
variation av det nordiska samhörighetstemat; som en upptakt till
Michelangelodiktens vädjan verkar det, då skalden manar: »Upp då
till verket, upp alle man, / Med pensel, mejsel och penna!» Vare
sig man genomgår de italienska frihetspoemen eller deras
kontrastgrupp av hemlandsmotiv, blir alltså resultatet detsamma: att
Snoilskys Italiatid ingalunda uteslutande varit en sorglös lättingstillvaro.
Jag avslutar denna framställning av Snoilskys politiska
Italia-lyrik med en granskning av »Neros gyllene hus», den obetingat
intressantaste i diktgruppen. Politiskt är dikten det stora uttrycket
för Snoilskys ställning till »den romerska frågan». Påvedömet stod
denna tid inför en av de avgörande kriserna i sin tillvaro, och
Snoilsky var livligt intresserad av utgången. I den utmärkt målande
Regnväder i Rom, ett av samlingens mästerstycken, har han givit
en mycket god situationsbild. Först då det regnar »Sarder»,
kommer Pius att flytta från sin stol, försäkrar diktaren.
Hur slita ej Frankrikes söner,
Som vakta här, år efter år,
Att herden för kyrkan ej röner
Förtret af bångstyriga får!
Lungsure i hvita gamascher,
Marschera de tappre förbi.
En ed om »la belle Italie»
Går grof ur mustascher.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
