- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 10. 1929 /
264

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

264 Henry Olsson

angelosymbolen Snoilskys diktning tidigast finner det stora uttrycket
för handlingens helhetskrav; det var under Peterskyrkans
Michelangelokupol, som Brands slutgiltiga form gick upp för Ibsen (Koht,
a. a. I, s. 321 ff.), och då man läser Brands hymner till den ljungande
kraftens Gud, kan man omöjligen undgå att tänka på
Michelangelos framställning av den Evige och hans keruber.

Man frågar sig, om under Snoilskys Italiatid intet spår skönj es
av en allvarlig reaktion mot konventionalismens linje. Man kan
tvivla därpå, då man ser, huru skaldens Sorrentotid, då han
äntligen funnit lyckans och poesiens genius, dock icke förlängdes mer
än några dagar — låt oss säga högst fjorton — utöver vad det
uppgjorda reseschemat, den vinkande karriären och onkel
Manderströms direktiv en gång hade föreskrivit.1 Och dock må man icke
tro, att det varit alldeles utan strid, som Snoilsky uppgivit
först-födslorätten till fantasiens rike; och kanske har det redan därvid —
mycket kan tala för en sådan hypotes — varit Ibsens anatemer
mot ackordens ande, som utgjort drivkraften i hans konflikt. »Sluge
portnögler eller blive handelsbetjent» var den problemställning
Ibsen framkastat i Tritonediskussionen, och det är icke osannolikt
att också för Snoilsky det extremt poetiska alternativet ett
ögonblick hägrat som en framtidslinje. Jag stöder mig därvid på ett
brev från Julie Winther 29 april 1865, där hon som svar på ett
av Snoilskys Sorrentobrev avråder alla förhastade steg:

Nu min Ven, lidt om det, at Du skulde kaste Tittel eller Navn
bort for at skaffe Dig et Navn, det behöves ikke, arbeid Du kun tröstig,
da glemmes Din Grevetittel, naaer Du nœvnes. Det er jo ikke af den
lille Kreds Du hörer til ved Födselen, at Dit Navn skal leve, det er
paa Folkets Læber det skal leve, paa Nationen skal Dit Geni virke.
Men giv Dig selv Tid og Ro, bliv længe fra Sverrig, hvor Forholdene
trykke, Du har endnu ikke Mod til at gjöre Dig fri ligeoverfor den
Kreds Du hörer til, thi selv om Du ærgrer Dig över dem, läder Du
Dig dog imponere af dem, saa Du taber Din Tro paa Dig selv og paa
det Du hænger ved med Liv og Sjæl, ja kommer i Fristelse til at
slippe Dit egentlige Liv.

Från Sorrento har Snoilsky alltså framkastat den överraskande
tanken, att han för poesiens skull borde slänga sin grevetitel och

1 Att Snoilskys Sorrentotid icke haft någon längre utsträckning, kan jag
bestyrka genom en icke förut använd källa, H. Westin, En resa till Italien är
1865, Sthlm 1919, s. 179 ff., en ganska intressant relation av Snoilskys utflykter
till Sorrento, Capri, Amalfi, Salerno och ända ned till Pæstum, företagna 7 april
och följande dagar i sällskap med skandinaver.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:26:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1929/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free