Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Snoilskys politiska ungdomslyrik. Skalden och tidsmiljön. Av Henry Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Snoilskys politiska ungdomslyrik 265
slita banden med konventionernas värld för att endast vara diktaren
Carl Snoilsky. Man bör givetvis icke överdriva uttalandets betydelse
eller tänka sig det som annat än en hastig känslostämning, vartill
också en litet förarglig recension i en hemlandstidning medverkat;
säkerligen har det dock varit i samma anda han handlat, då han
föreslog la bella Sorrentina att följa med från Sorrento till Neapel
(br. t. Wikblad 29 april 1865), den gång då den unga italienskan
stack hål på fantasiens såpbubbla genom sin riktiga anmärkning, att
han vore »un gran’ signore» och hon endast »una povera ragazza».
Avslutningsvis må några ord nämnas också om Snoilskys
politiska sonetter. Skaldens spanska sonettserie, som till stor del
utarbetades först under hans följande Paristid, visar honom från en
ny sida: som dyrkare av traditionella stämningsvärden. Han hade
lämnat lyckan och friheten och var på väg in under oket; tidernas
yngste son är ej längre hans signatur, han känner sig som en
gengångare, som den moriske Boabdils like. Av politisk radikalism
finnes i denna diktning ytterst litet. Jag nämner Italien och
Spanien och Folkfest på Fraåo, den förra skriven redan före spanska
resan; i båda sonetterna skönjer man tydligt sambandet med den
tid, då drottning Isabella var allra kristligaste majestät av Spanien
och för sin klerikala iver, som var förenad med ett mycket litet
dygdigt leverne, av påven erhöll den gyllene tros- och dygderosen.
Poemet Folkfest på Prado har, efter vad jag funnit, sin upprinnelse
i ett hastigt möte med suveränen själv. Härom berättas av
skriftställaren Fredrik Sander, som var Snoilsky följaktig under hela
spanska resan1 och i en korrespondensartikel givit en glimt av deras
Madridvistelse: »En dag sågo vi... Spaniens drottning, en dam
med ett hull, svarande emot civillistan. Då hon åker ut, eskorteras
hon vanligen af en half sqvadron dragoner». Ögonblickets
impression speglas i Snoilskys bittert-ironiska sonett. Detta hade alltså
blivit slutet av Spaniens revolt mot Napoleons tyranni, hela resul-
1 Detta i motsats till uppgifterna hos Warburg (a. a. s. 168), som låter de
båda resenärerna ha varandras sällskap endast mellan Malaga och Madrid; i själva
verket hade de råkats redan i Livorno. Den åsyftade korrespondensartikeln, som
jag funnit i Aftonbladet 18 juli 1865 och som föregåtts av ett tidigare resebrev 17
juli, ger f. ö. det bästa tänkbara material för en teckning av bakgrunden till
Snoilskys spanska sonetter i sin helhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
