Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 Greta Hedin
alla folkena vederfaras skall». Den har samma papper som bl. a.
Pindarosföreläsningarna 1816, Polarresan, Stjernsången och
Vaf-thrudnismal, som sändes till Adlerbeth i febr. 1817, och den bör vara
från någon av jularna 1815, 1816 eller 1817, troligast kanske från
1816. Den senare, som har ingångsspråket Frid på jorden! är från
julen 1818 eller 1919 och skriven på samma sorts papper som bl. a.
Carl XII, Sången, Recension över Hammarskölds grekiska
språklära, hösten 1820, och de första Frithiofssångerna.1 I båda dessa
predikningar möta vi, som Alb. Mlsson visat, den ortodoxa
försoningsläran med tydligt understrykande av satisfactio vicaria.
Synpunkten med Guds vrede är dock skjuten i bakgrunden. Tegnér
nämner blott »lagens vrede».
Huru skall man nu förklara dessa uttalanden? Vi ha sett, att
Tegnér från början i Långfredagen räknat med en satisfactio
vicaria, ehuru han ej dröjt vid denna synpunkt. I stället har han gjort
olika subjektiva omtolkningar i tidens anda. Dessa ha dock aldrig
fört honom ut i någon polemik mot dogmen, och det är därför ganska
naturligt, att när han skulle tala för församlingen, han helt enkelt
skulle uppta den hävdvunna framställningen. Impulser utifrån torde
bidragit till detta. I inträdespredikan riktar Tegnér, så vitt jag
kan finna, för första gången en polemik mot upplysningsbildningen
och beskyller den för materialism. Förut brukar han i stället i
upplysningens anda vända sig mot »vantron» och »villan», så t. ex.
ännu i Sången öfver Carl August och i Svea. Bakom den
polemiska inställningen i predikan ligger tydligen inflytande från
fosforisterna och väl allra mest från Geijer. Denne hade i Om falsk
och sann upplysning med afseende på religionen gent emot
1700-talsdeismen kraftigt hävdat »den sanna himmelska försoningsläran».
Han avser troligen att vara ortodox men går dock liksom
Tegnér senare i inträdespredikan ur vägen för den objektiva
försoningen. I skriften Om historien etc. talar Geijer också om
»tillfyllestgörelse» men ger samtidigt en tolkning härav utifrån
Schel-lings lära om frihet och nödvändighet, som låg långt ifrån dogmen.2
Detta senare har Tegnér troligen ej fördjupat sig vidare i. Hans
anslutning till dogmen blir i själva verket mer okonstlad än Geijers.
Med sin starka moralism och sin känsla av det ondas makt synes
1 Denna predikan är tryckt i Sv. Dagbl:s julnummer 1927, där den
förslagsvis daterats till 1813.
2 Hedin, Manhemsförbundet, Gbg 1928, s. 221 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
