Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8 Greta Hedin
Det skulle fägna mig om tvenne så fiendtliga Potentater som
Dogmatiken och Bibeln på något sätt kunde förlikas. Ännu mer skulle
det fägna mig om något sammanhang kunde utletas ur ett sådant
chaos som Pauli Epistlar. Jag har åtminstone aldrig kunnat finna det,
utan beskedligt hållit mig till Evangelisterna, där Evangelium finnes
enkelt, klart, verkeligen christligt (III, 437 f).
När Tegnér i Nattvardsbarnen liknar den gamle prästen vid
Johannes på Patmos, är detta karakteristiskt för hela den religiösa
riktning, som vi sett både Geijer och Tegnér röra sig emot. Den
»johanneiska» kristendomen var ett arv till romantiken från Lessing,
Herder och olika mystiska riktningar. Omkring 1820 är den
särskilt märkbar, något som väl bl. a. hör samman med behovet av
frid och försoning efter den föregående tidens skarpa brytningar.
Poetisk kalender för 1821 innehåller två legender om Johannes,
Sondéns Den Hel. Johannes’ död och Atterboms Johannis-masken.
Manhemsförbundets religion är johanneisk, och i detta förenas både
Almqvist och Dahlgren.1 Tre vitt förgrenade andliga rörelser i
samtiden, bibelsällskapsrörelsen, frimureriet, skaraswedenborgianismen,
stå också bakom denna tendens till en dogmatiskt fri, human hj
ärtereligion.
Vi ha härmed hunnit fram till Geijers Thorild och Tegnérs
Nattvardsbarnen. De äro, som vi sett, betingade av liknande
förutsättningar och böra redan på den grund komma att uppvisa
likheter. Det skall nu bli vår uppgift att undersöka de båda verkens
förhållande till varandra.
Prästens tal i Nattvardsbarnen börjar med en framställning av
trosbekännelsen, där läran om treenigheten ryckes in.
Alltså, tron I på Gud, på Fadren, som skapade verlden
Sonen som frälsade den och på Anden som en av dem båda?
Geijers skrift opponerade ju mot den ortodoxa treenighetsläran
som en »olycklig metafysisk spetsfundighet». Guds trefaldighet hör
till uppenbarelsen i tiden ej till väsendet. »På tre sätt har sålunda
Gud sig uppenbarat, såsom Fader i naturen, såsom Son i
menskligheten, såsom Ande i ordet och dess verkningar. Af hvilka
uppenbarelser den medlersta är liksom medelpunkten, i hvilken Guds
enhet och personlighet blifvit förklarad.»2 Det är tydligt, att Tegnér
1 Hedin, a. a. s. 233 f., 238 ff.
2 Thorild. Tillika en philosophisk och ophilosophisk bekännelse, Sthm
1820, s. 81.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
