Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826 9
ej mottagit det minsta inflytande härifrån varken i tanke eller form.
Detsamma gäller också det följande partiet, ett lovprisande av
oskulden, anknutet till texten »Salige äro de rene för Gud!» Partiet kan
sammanställas med Oxenstiernas Oskuldens religion och är i det
hela typiskt för tidens humanitetsreligion. Det mynnar ut i en
framställning av bönen. Mot människans ringhet sättes Guds
väldighet. Detta blir introduktionen till framställningen av försoningen.
Denna lyder i handskriftsversionen (versnumren hänvisa till S. Skr.):
v. 183. Ho består för hans syn? Förfärligt är domarens allvar
störtar de trotsiga ned med en vink: när han talar i vrede,
höjderna hoppa som kid och bergen springa som rådjur.
Dock — hvi frukten I eder, I barn? Den förskräcklige
hämnarn
ack! han är kärlekens Gud: Guds röst var icke i jordskalf,
icke i eld eller storm, men hon var i den susande fläkten.
Kärlek är skapelsens rot och Guds väsen. Gud har skapat
världen för att få föremål för sin kärlek.
v. 195. — — —- — — — — — Ej fader, ej moder
älskade Eder som Gud, ty att i må salige varde
v. 197 a. gaf han sin endaste son och lastade tungt på hans skuldra
v. 197 b. verldens oändliga skuld. När han böjde sitt huvud i döden
firade kärleken glad sin triumf; fullbordat var offret.
Se, då remnar med hast förlåten i templet som skilde
v. 200. jorden och himmelen åt, och de döde stiga ur grafven
hviskande sakta hvarann i örat med bleknade läppar
ordet fordom ej kändt, till skapelsens gåta: försoning!
Kärlekens djup är försoningens djup, försoning är kärlek.
Tegnér framställer alltså först den vredgade Guden för att
sedan helt oförmedlat förklara, att han i själva verket blott är den
kärleksfulle. Försoningen är ett verk av kärlek. Kristus utgives
som skuldoffret för världens synd. Satisfactio vicarialäran
bibehålles alltså i den citerade, ursprungliga versionen. Framställningen
träder sålunda ej i direkt motsättning till Tegnérs tidigare i
predikningarna uttalade åsikter. Men här finns en tydlig förskjutning så
till vida, som han utan att helt lämna åt sidan tanken på Guds
vrede dock skyler över den med hans kärlek. Därmed tillmötesgår
han då en allmän tendens i tiden. Hans närmaste källa har up-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
