Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14 Greta Hedin
bröder, alltså den tanke, som Tegnér först inlagt i försoningsläran.
Till detta finnes ingen direkt motsvarighet hos Geijer. Anslutande
sig till denna framställning av kärlekens frukter följer ett
sedermera ändrat parti, vilket i sitt första skick lyder:
Hvilken som älskar han tror, ty Tro är kärlekens visshet.
Tron är det öga, som ser hvad det älskande hjertat har anat
tyder dess himmelska dröm och griper dess bilder i flykten,
v. 236 Tro är lefnadens sol, och dess anlete skiner som Moses
ty hon skådade Gud: den välbefästade himlen
drar hon med kedjor hit ner och det nya Jerusalem sjunker
präktigt med portarna tolf i gyllene skyar till jorden.
Hänryckt vandrar hon der och betraktar de höga gestalter,
räds ej det vingade folk, hon är hemmastadd bland dem alla.
Derföre älsken och tron: då följer ock gerningen sjelfmant
v. 243—244 likasom ljuset med sol, ty den christliga gerning är endast
v. 245 lefvande kärlek och tro, som blomman är lefvande våren.
Kärleken sättes här som det centrala, tron framgår ur den och
gärningen ur dem båda. Denna syn på förhållandet mellan kärlek
och tro är, som jag i ett annat sammanhang visat, typiskt för olika
mystiskt påverkade religiösa riktningar.1 Hos oss återfinnes
trefaldén kärlek, tro, god gärning särskilt hos swedenborgarna. Tegnér
kan ha stött på denna åskådning på olika håll. I sin
umgängeskrets hade han en skaraswedenborgare, teol. docenten sedermera
domprosten A. J. Hellstenius.2 Det är troligt, att Tegnér med sin
vid denna tid starkt utpräglade skepsis mot all intellektualism skulle
begärligt gripa efter ett uppslag i denna riktning, var han än
träffade på det. Hans nyssnämnda erkännande av Oxenstiernas
»resignationssystem» vittnar härom.8 Nu företer Geijers Thorild,
som bekant, en liknande utveckling. Geijer avlägsnar sig från
spekulationen. Det kunskapsorgan, han nu uppställer, är snarast
enheten av känsla och begrepp. »Begrepp och känsla äro olika, ja:
motsatta verksamheter, dock för hvarannan oumbärliga. Känslan
är begreppets näring; begreppet känslans förklaring, ljusning» (s. 8).
Det sistnämnda erbjuder ju någon likhet med Tegnérs syn på
kärleken och tron. Men detta finner sin naturligaste förklaring däri, att
1 Hedin, a. a. s. 66 ff.
2 Om denne, se Kahl, Tegnér och hans samtida i .Limd!, Lund 1868, s. 181 ff.
3 Denna uppfattning av förhållandet mellan kärlek, tro och gärning blir
aldrig någon genomförd eller förblivande åskådning hos Tegnér. Klart markerad
har jag blott funnit den på detta enda ställe, och den skulle ej heller här få stå
orörd, som det följande visar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
