Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Greta Hedin: Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dateringsproblem i Tegnérs diktning 1820—1826 21
skriven på annat papper. Denna bör, som sedan skall visas, ha
varit färdig på hösten 1822. Troligen är emellertid förteckningen,
som det föregående visar, tidigare, från slutet av 1821 eller början
av 1822.
Det kan vara lärorikt att undersöka de grunder, som tidigare
anförts för dateringen till omkring 1818. Tegnér har på fyra
ställen hänvisat till Müllers Sagabibliothek, B. I, aldrig till de båda
följande banden. Detta ger ju emellertid med absolut visshet blott
en terminus a quo, år 1817. För motivet Alexander vid Indus
hänvisas bl. a. till Arrianos verk om Alexander, vilket Tegnér lånat
från Lunds universitetsbibliotek • 10 oktober 1818. Detta ger ju
överhuvud ingen säker hållpunkt, men närmast väl också en
terminus a quo. Albert Nilsson har funnit det otänkbart, att Tegnér
skulle, som förteckningen visar, tänkt på en behandling av Viglunds
saga vid en tid, då han haft Frithiofs saga i tankarna (a. a. s. 104).
Viglunds saga är, som Nilsson påpekar, »i det parti, som Tegnér
refererar, ingenting annat än en matt och sentimental efterbildning
av Frithiofs-sagan». Miljöskildringen är emellertid helt olika,
väsentligt bredare än Frithiofssagans, och kan lätt på Tegnér ha gjort
ett mycket genuint intryck. Har Tegnér, som Albert Nilsson
antar, tänkt att behandla Viglunds saga i en följd av romanser, bör
den därför ha kunnat erbjuda ett i mycket annat stoff än Frithiofs
saga. Har han åter avsett blott en romans, har ju likheten betytt
än mindre. Det är tydligt, att Tegnér känt sig dragen just till
kärleksmotiven. Förteckningen upptar ju också Gunnlaugs saga.
Sin starkaste motivering har kanske den tidigare dateringen fått
ur det faktum, att förteckningen upptar Jätten Finn med
källhänvisning. Denna dikt nämnes första gången i Tegnérs brev till
Adlerbeth den 24 aug. 1822: »Om jätten Finn och St. Laurentz
har jag för flere år sedan skrifvit en Romans: men jag har
förlagt den och har ännu ej kunnat återfinna Manuscriptet. Jag vill
minnas att den var obetydlig och förlusten således ringa.» När
Tegnér nu 1821 eller 1822 antecknar ämnet, sammanhänger detta
troligen med att det äldre manuskriptet kommit bort. Det nu
bevarade manuskriptet av Jätten Finn har ett på vattenstämpeln lätt
igenkännligt papper, som användes under 1825 och troligen också
i början av 1826.
Omdateringen av denna förteckning gäller ju endast några år
och kommer ej att verka så särskilt revolutionerande. Men en del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
