Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: När skrev Tegnér »Det Eviga»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
När skrev Tegnér Bet Eviga? 109
Hur har nu Werin kommit till sin åsikt? Han studerar
Tegnérs brev till Chr. Myhrman under perioden i fråga och jämför
dem med de tegnérdikter, som innehålla politiska uttalanden.1
»I Tegnérs brevväxling med svärfadern äger man kommentaren till
hans politiska diktning från denna* tid», heter det.2
Men kunna icke andra stämningar än de, som dessa brev
återge, ha gripit en så skiftande natur som Tegnérs, och får inte
hans diktning en allt för ensidig belysning, om man genomgående
parallelliserar den brevskrivande vardagsmänniskan Tegnér med
skaldestyckenas poet? Myhrman är dock endast en av Tegnérs
adressater, och det är just via honom Tegnér mottagit sina
»upplysta» åsikter. Myhrman är ock i sista hand det ekonomiska
stödet för skalden och hans familj och led, liksom
bruksrörelsens alla representanter, svårt av kriget. Tegnér kunde, då han
vände sig till svärfadern, lika litet som någon annan brevskrivare,
undgå att i viss mån inställa sig efter de stämningar, som han
visste behärskade mottagaren av episteln, och dessutom
aktualiserades givetvis vid dessa tillfällen alla brevskrivarens bekymmer
såsom familjeförsörjare. Så bli ständiga uttryck för krigsleda och
fredslängtan helt naturliga i dessa brev. Var och en i Tegnérs
ställning skulle kunna tala på samma sätt, utan teoretisk pacifism.
Nedtryckt är han icke alltid. Stundom visar han ett bistert
skämthumör.
Tegnér är kulturidealist. Såsom sådan avskyr han alla
kultur-förstorande krafter. Alltså också kriget — såsom ren våldsfaktor.
Men dessa känslor äro icke utmärkande enbart för den nu
ifrågavarande perioden, och de sammanfalla icke med avsky för Napoleon.
Man jämföre följande rader ur Nyårsklagan (1807 el. 1809):
1 I förbigående kan sägas, att W., för att bevisa T:s pacifism, pressar
materialet allt för mycket. Så sker t. ex. då T. i ett ironiskt sammanhang om svågern
Johan yttrar: »Han är rätt nöjd med sitt blodiga yrke.» Häri finner granskaren
ett belägg på att »Försonlighetens skald ser på krigarvärvet som något för honom
helt främmande.» Det förefaller väl dock som om en akademiker knappast behövde
vara pacifist för att känna sig främmande för det militära. — Ett annat exempel
är analysen av dikten Till fruntimmerna vid mag ister pr omotionen 1808, däri T.
ställer emot varandra krigets blodiga händelser och den efterlängtade freden, med
det lugna hemlivet vid makans sida. Själva situationen, med sin kontrast mellan
dagens fest och tidens allvar, tillika med T:s Schiller-färgade kvinnouppfattning,
synas väl kunna räcka såsom förklaring till innehållet i detta stycke
tillfällighetspoesi.
2 A. a. s. 87.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
