Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Eleonore Bruno: När skrev Tegnér »Det Eviga»?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112 Eleonore Bruno
föraktar, borde blotta frånvaron av smädelser mot Napoleon göra
det troligt, att skaldens känslor gent emot den fallna idolen varit
mera komplicerade, än Werin förmodar. Den enda dikt, där
Napoleon direkt nämnes, är Det Eviga, som dock redan 1807 gavs en
allmännare syftning", med uteslutande av kejsarens namn. Jag har
här ovan såsom min mening gjort gällande, att Tegnér i denna
dikt ger uttryck åt en viss motvillig beundran för Napoleon.1 Det
ungefär samtidiga brevuttalande (23/io 1806), som innebär ett
spontant erkännande åt Napoleons snabbhet och slagkraft, har Werin
förbigått. Att Tegnér »kanske i viss mån beundrar ’hjeltens’ kraft»
i Krigs Sång för Landtvärnet? tillstår han. — I ännu en dikt,
nämligen i den omarbetade versionen av Försonligheten, som Tegnér
1808 insände till Svenska akademien, skymtar möjligen Napoleon.
I fjärde strofen (»Du som går att kufva jorden/sköflad för din
ärestod...») målar skalden samvetskvalen hos en krigardespot. Syfta
verserna på Bonaparte, så visa de endast, att Tegnérs känslor för
honom skifta och stundom äro antipatiska. — Vad den första
versionen av Försonligheten (1806) angår, är den riktad mot allt, vad
krig heter, icke minst krig under fromhetens mask, och är ett
exalterat utbrott, typiskt för Tegnérs cyklotyma temperament och för
sin epok svarande mot vad Nyåret 1816 är för ett senare skede:
en lynneskatastrof under ett febertillstånd, som icke visar den
normala psykiska temperaturen och icke kan användas som bevis för
en konstant stämning. Det är, som ovan nämnts, icke otroligt, att
dikten tillkommit under speciellt stark myhrmansk påverkan.
Över huvud taget undandrager sig Tegnérs förhållande till
Napoleon under tiden 1805—1809 i hög grad bedömandet, men
med hjälp av indirekta bevis och små glimtar i hans diktning torde
man kunna säga, att denna epok visar repulsion och attraktion,
vilken senare bottnar i skaldens medfödda disposition för dyrkan
av den kraft, som är över vanliga mått.
1 Werin anser (a. a. s. 107), att det är »en fråga av underordnad betydelse»,
huruvida Del Eviga »stammar från 1806, 1807 eller 1808». Den som icke delar
förutsättningarna för detta omdöme, kan icke heller dela slutsatsen. Att det,
oavsett diktens ställning till Napoleonsfrågan, är av intresse att kunna närmare
bestämma tillkomsttiden för det poem, som Schück kallar »mästerverket» bland
ungdomsdikterna, är tydligt.
2 Att Krigssången, denna tydligt aktivistiska dikt, skulle vara att räkna till
Försonlighetens kategori, är nog ett så djärvt påstående, att det knappast torde
kräva något bemötande. Att Tegnér likvisst icke uppfattar kriget såsom
självändamål, behöver väl icke sägas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
