Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek: Annales Sigtunenses och våra historiska brudrovsvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124 Sverker Ek
omarbetats, varigenom de ursprungliga anknytningarna till
samtidshistorien försvagats. Häremot reagerar Klockhoft3 redan i de
inledningsord, han förutskickar sin undersökning av visan, s. 144:
Huru mycket av folkvisan om Vreta klosterrov kan och bör anses
som senare tillsatser eller ändringar, är nog nu omöjligt att avgöra,
då vi ha den i uppteckningar långt efter dess tillkomst. För den som
anser visans innehåll för verklig historia, ter sig saken så, att allt
väsentligt, som avviker från historien, är senare tillägg eller ändringar.
Denna uppfattning har framställts av Grundtvig och hans efterföljare.
För den däremot, som anser visan i huvudsak vara dikt, ter sig saken
annorlunda. För honom bli de få historiska uppgifterna en ram, inom
vilken diktaren rört sig utan tanke på om dessa uppgifter äro verklig
historia eller icke. För mig står det senare betraktelsesättet såsom det
enda riktiga.
Härtill kan först invändas, att Grundtvig aldrig talat om någon
omdiktning av visan utan endast anmärkt: »Vi finde i Visen ved
Siden af aabenbare Fejltagelser ogsaa et nøje Kjendskab til Tid og
Personer», DgF III, s. 233. Mot denna kritiska försiktighet torde
intet kunna invändas. Tanken på omdiktning har däremot framförts
av Schück i Svensk litteraturhistoria I 1890, där han skriver: »Det
förefaller som om den blivit omdiktad i senare tid, likväl före
medeltidens slut, . . . men bakom den senare påklädnaden varsnar man en
dikt av ädel och djupt gripande poesi», s. 118. Tanken har
upptagits och vidare utvecklats av mig i Den svenska folkvisan och i den
redan 1926 tryckta uppsatsen Folk visehjältens förvandling i
traditionen.1 Hade Klockhoft2 tagit del av denna senare undersökning,
kunde han ha fått tillfälle att pröva, om hans inledande axiom
stod sig, och i varje fall hade han väl då måst erkänna, att jag
underkastat problemet en fri prövning.
Härigenom skiljer jag mig från Klockhoft2, vilken
oförbehållsamt medger, att han på förhand bestämt sig för en viss
ståndpunkt. Ett sådant tillvägagångssätt leder bl. a. till ett
underkännande av den av honom själv angivna premissen. I praktiken kan
han ingalunda fasthålla vid att visans grundform är oss obekant,
utan med största trygghet behandlar han de föreliggande
uppteckningarne, särskilt de danska, som om de gåvo oss just denna
grundform. Därför att textkritiken på detta sätt stillatigande förbigås,
kommer hela problemställningen att utsuddas, och den vetenskapliga
Folkminnesstudier tillägnade Hilding Celander 1926, s. 120—42.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
