Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek: Annales Sigtunenses och våra historiska brudrovsvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130 Sverker Ek
153, »skulle hela släkten drabbats av konung Magnus’ vrede med
anledning av rovet och de som ej lyckats fly, blivit avrättade.» På
den visa, som Klockhoft2 längre fram åberopar under detta namn,
DgF 180—81, Arwidsson 22—23, Landstad 29, passar detta icke
alls in, ty där omtalas varken kung Magnus eller Algots släkt.
Måhända åsyftas denna enda gång en annan visa om samma
brud-ro v, DgF 179, som börjar:
Oc fire da vaare de høffding,
den herre var vorden vred:
hand bad dennem rømme aff: Suerig
oc komme der aldrig mere.
Som Magnus Ladulås icke vidare omtalas i visan, skulle
Klockhoft: ha tänkt just på denna strof, men även om så vore, bleve ju
referatet mycket missvisande.
Mera lönande är det att sysselsätta sig med Klockhoffs
historiska kritik. Han begagnar ett mycket omfattande material, ehuru
det i allmänhet icke är nytt, och han behandlar det ur nog så
mångsidiga synpunkter. Svagast är framställningen om Folke
Algotsson och Ingrid Svantepolksdotter, s. 166—69. Klockhoft2 medger,
att de varit gifta, men på grund av en del personliga funderingar
avvisar han tanken på att Folke bortrövat henne. Hon bör i mars
1288, då brudrovet enligt Annales Sigtunenses ägde rum, ha varit
omkring 30 år, och skulle då enligt den välunderrättade författaren,
ha varit för gammal för att en enlevering skulle kunna ha ägt rum.
Hon tycks ha känt sig knuten till Folke och hans släkt, och detta
kan man naturligtvis inte förena med att mannen vunnit henne
genom våld. Emellertid veta vi ju icke, om Ingrid följt familjens
beräkningar eller eventuellt haft sitt eget tycke. Våldsamma
omkastningar i en kvinnas känsloliv äro icke heller otänkbara. Dessa
reflexioner äro i och för sig inte mera vetenskapliga än
Klockhoffs men kunna dock tjäna till att belysa och neutralisera hans
resonemang.
I fråga om lagman Lars brudrov av Benedikta Sunesdotter är
Klockhoft2 mera radikal, ty han förnekar frankt, att de haft något
med varandra att göra. Till den ändan drar han fram Benedikta
Sunesdotters av samtidsdokument bestyrkta giftermål med
Svante-polk Knutsson och söker visa, att de varit gifta »med säkerhet 1249
eller kanske tidigare», s. 163. Huvudargumentet synes vara, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
