Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sverker Ek: Annales Sigtunenses och våra historiska brudrovsvisor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Annales Sigtunenses och våra historiska brudrovsvisor 131
två av Svantepolks och Benediktas döttrar 1256 intogos i Vreta,
och de böra då enligt författaren ha varit omkring sex år. Som
naturligt är, antar Klockhoff s. 166, att en av döttrarna varit den
Katarina Svantepolksdotter, vilken 1289 under stora högtidligheter
tillsattes som abbedissa i Vreta, men antagligen var hon 1256 under
fyra år. Uppenbarligen har hon fått sitt namn efter sin 1252
avlidna moster, drottning Karin, och som man på den tiden endast
uppkallade efter bortgångna, bör hon ha fötts efter mosterns död.
Traditionen från vikingatiden, sådan vi känna den ur sagorna, var,
att barn vid mycket späd ålder sändes till fostring, och det är
mycket möjligt, att denna sed uppehölls under 1200-talet.
Författaren åberopar s. 163, att Magnus Ladulås skickade sin dotter
vid fem års ålder till Klara kloster, men detta var just då nystiftat,
så att vi få därigenom icke någon åldersgräns bakåt.
Det första dokument vi äga om Svantepolks vistelse i Sverige
är ett salubrev från 1253, som Benedikta beseglat med sitt sigill,
D.S. 404. Klockhoff är den förste, som härur velat läsa fram, att
Svantepolk vid denna tid ägde minst två barn. Orden »quod ipse
possidebat cum filiis suis» skola nämligen syfta på Svantepolk, s. 156.
Denna tydning är med den givna texten den enda möjliga men
synes mig likvisst betänklig. Annars omtalar nämligen Svantepolk
alltid sig själv i vif orm, medan han nämner köparen med uttryck
sådana som »tam ipse quam heredes ipsius» eller »ipse cum suis
heredibus». I’följd härav skulle man gärna anta, att »ipse cum
filijs suis» syftade på köparen, vilket ginge väl för sig, om man
vågade läsa »possidebzt» för »possidebat». Att bygga något på
detta ställe är sålunda vanskligt, och saken äger icke heller någon
större betydelse, eftersom man på denna väg icke kan komma längre
än att giftermålet ägt rum senast 1251 eller, om man medräknar
eventualiteten tvillingar, 1252. Det finnes sålunda rundligt med
tid kvar för lagman Lars brudrov, vilket enligt Annales Sigtunenses
ägde rum 1244.
Det är otvivelaktigt ett metodiskt missgrepp av Klockhoff att
bygga hela sin åsikt om de åsyftade händelserna på de magra
samtidsdokumenten i Diplomatarium suecanum för att därmed på
förhand binda sin och läsarens uppfattning, när det gäller de
dokument, som direkt omtala brudroven, visorna och annalerna. Han
ställer sig aldrig fri gentemot dessa källor, och därigenom kommer
han att begå det mest ödesdigra misstaget i sin uppsats. Med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
