Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 153
den teaterintresserade redaktionssekreteraren C. H. Atterling, som
ville undvika förväxling. En av de med A. signerade artiklarna,
4 mars 1874, omtalas i Tjänstekvinnans son (se nedan!).
Teaterkritiken tycks helt och hållet ha kommit på Strindbergs
lott under hans anställning i D. N., vilket också bekräftas av Klas
Eybergs ovannämnda uppsats. Förutom en del kortare notiser,
där man oftast igenkänner Strindberg på de ständigt upprepade
angreppen mot Kungliga teatern (som refuserat Mäster Olof), har
han inom denna avdelning skrivit följande recensioner:
7 januari 1874 över två stycken Äktenskapspolitik och
Bostadsbrist av Frans Hodell på Ladugårdslandsteatern. Artikeln är
signerad A. Hodell berömmes som »en god iakttagare af hvad som
rör sig i Stockholmslifvet». Hans stycken, som »ha framgått ur
lefvande åskådning av lifvet», ställas i motsats till den traditionella
svenska dramatikens »aristokratiska» och »lärda» alster.
24 och 28 januari 1874: »Teater» I och II, dels över ett franskt
stycke Bodmamseller i Paris på Mindre teatern, dels över det svenska
originalet Siri på Dramatiska teatern. Artikeln innehåller skarpt
klander av Kungliga teatern för dess »kända förmåga att bortkasta
eller försumma goda anlag». Den är signerad A; i en not lämnas
den nyssnämnda upplysningen om detta märke.
2 februari 1874: »Teater» (Shakespeare: Förvexlingarne och
Labiche—Martin: Så pudrar man folk, på Dramatiska teatern).
Artikeln bär alltigenom Strindbergs prägel. I utvecklingstrons och
den estetiska relativismens namn protesteras mot, att Shakespeare
betecknas såsom det ouppnåeliga, absoluta mönstret: »Det har i
alla, eller åtminstone rätt långa tider, utgjort den nyare tidens
triumf att ega en dramatiker, som alltjemt ännu anses oupphunnen
uti allt, i dramatisk byggnadskonst, komposition, tankedjup,
menniskokännedom, diktion. Om allt detta hade sin riktighet — och
hvem vågar väl tvifla derpå? — måste man sluta till att icke endast
den dramatiska konsten, utan vi sjelfva, vår andliga utveckling
varit stillastående i 300 år, då ju teatern enligt Shakespeares egen
mening är en trogen mätare på ett folks andliga ståndpunkt. —
––––Ve Shakespeare om icke traditioner funnes, hvilka hålla
folkets omdömen i tygeln och bevara honom för ett orättvist
indragande för en nutids domstol, som aldrig skulle finna en
förmildrande omständighet.» I Tjänstekvinnans son berättar Strindberg,
hur han i Eöda Eums-kretsen uttalade sina kätterier om Shakespeare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
