Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 155
skulle representera olika idéer i den samtida problemdiskussionen.
I manuskriptet har han bland annat antecknat som direktiv för
omarbetningen: »Det är släktet som skall fram på individens
bekostnad. Släktet lika med genus — begreppet — idéen. —
Pan-teismen. — Därför typen mer än individen. Dramat måste ha
typer — Shakespeare har endast individer, därför utan vidare
betydelse — intressanta såsom karaktärsstudier» (Lamm: Strindbergs
dramer I, s. 144—145). — ID. N.-artikeln namnges och citeras
Gervinus’ bekanta arbete om Shakespeare. Detta arbete lånade
Strindberg 13 januari 1874 från Kungliga Biblioteket (enligt
lånejourna-lerna).
9 februari 1874: »Teater», bl. a. om Johan Jolins
Barnhusbarnen på Mindre teatern. Detta stycke säges vittna om sin
författares oräddhet att ge sig i kast med »brännande frågor», »att
ta i eldbränder och lägga an en brasa hvarhelst något gammalt
fördomsskräp låg och spridde förruttnelse». I Svenska folket nämnes
Jolin med sympati; där använde Strindberg ett liknande uttryck
som det citerade om de realistiska författarna; de sägas behandla
»livets frågor, vilka ofta voro eldbränder, som man icke ostraffat
tog i (II, s. 436). — Klas Ryberg berättar i sin ovannämnda
uppsats, att Jolin en dag besökte redaktionsbyrån och — troligen just
med anledning av denna recension, där regien nagelfares — uttalade
sin beundran för Strindbergs teaterkritik med följande ord: »Denne
unge man har gnistan. Han anatomiserar både själ och lekamen,
är inne i både drama, skådespelare och — kulisser.»
11 och 14 februari 1874: Om Runebergs Kungarne på Salamis
på Kungliga teatern. Teaterstyrelsen angripes som vanligt. I
Rybergs uppsats angives Strindberg som författare till artikeln.
4 mars 1874: »Fröken Dolckes uppträdande i Orleanska
Jungfrun. Striden mellan gamla och nya skolan» (undertecknad A.).
Den danska aktrisen Magda von Dolcke var Strindbergs speciella
favorit bland skådespelerskorna. Redan tidigare hade han i notiser
15 och 31 jan. och 25 febr. gjort reklam för henne och samtidigt
klagat över teaterstyrelsens obenägenhet att låta henne framträda.
Här berömmes hennes naturlighet och angripes den traditionella
svenska skådespelarkonstens, den gamla skolans patetiska och
förkonstlade spelsätt i tragedien. — I Tjänstekvinnans son berättar
Strindberg: »Sålunda fick han en god anledning att ge kungliga
teaterns i slentrian domnande traditioner en väckelse, när en fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>