Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158 Torsten Eklund
kunna hålla åt detta sjudande innehåll — den måste gå sönder och
det har den g1]ort, och det må den göra, ty der ligga idéerna
blottade för läsarens ögon och deremot har han väl ingenting* att
anmärka.» Det sista arbetet i boköversikten är Nordisk illustrerad
barntidning, om vilken det säges: »Den som tror, att barnen läsa
Barntidning, känner icke vår tids barn. Detta joller och dessa sagor
passa för sådana småttingar, som ännu inte hunna läsa. Vill man
dertill smuggla in läseri och uppfostra denna nya generation med
medeltidsläror, då har man gjort sig skyldig till ett attentat,
hvarför man svårligen skall kunna stå till svars inför en kommande
tid.» På detta uttalande syftar Strindberg, när han skriver i
Tjänstekvinnans son: »En annan gång anmälde han en kristlig tidskrift
på så sätt, att han förklarade det utgivaren ådrog sig ett dyrt
ansvar genom att sprida dessa ’villfarelser’. Utgivaren kom upp till
redaktören och begärde förklaring. Redaktören kunde icke ge
annan upplysning än den, att recensenten säkerligen ansåg de
kristliga lärorna som villfarelser» (II, s. 112).
Strindbergs arbete i D. N. tycks ha varit utomordentligt
mångsidigt. Faktiskt har man det intrycket, att han i osedvanlig grad
gjort sig gällande i tidningen denna tid. Utom teater och
litteratur har han även skött den dansk-norska notisavdelriingen av icke
politiskt innehåll (se Tjänstekvinnans son II, s. 107; jfr Rybergs
uppsats). Enligt självbiografien har han vidare verkställt referat
från bolagsstämmor, utställningar, fester o. d. Han berättar, att
han härvid ofta stötte läsarna för huvudet, då »han icke kunde
ställa in sina synglas i den rätta vinkeln» (T. S. II, s. 112).
Naturligtvis är det icke så lätt att med säkerhet fastställa Strindbergs
insats i detta fall. Möjligen har han exempelvis skrivit referatet
22 dec. 1873 över Svenska akademiens sammankomst. Där talas
om »detta äckliga, triviala smicker» som plägar »nedläggas inför
det jordiska majestätets fötter». »Ära konungen är ett vackert och
efterföljansvärdt bud för alla folk, som — ännu hafva en konung;
men när man vet, att så många extra ordinarier vunnit akademiens
pris, utan att vidare ihågkommas, nog finner man det vämjeligt att
år efter år höra akademiens festtalare med en mer eller mindre
lyckad fras omnämna det af kung Oscar II en gång vunna priset.»
Man vill också gärna tro, att Strindberg är skyldig till referaten
8 och 9 januari samt 5 februari 1874 Över sammankomster i Svenska
slöjdföreningen. För denna förenings verksamhet har Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
