Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162 Torsten Eklund
1870-talet har Strindberg skött konstkritiken i Dagens Nyheter.1
Hans hithörande artiklar äro:
12 februari 1876: »Kronbergs tafla» (Jagtnymfen). Kritikern
anser, att Kronberg skapat en kolorit, som överträffar vad tidigare
konst förmått frambringa, och ger i samband därmed uttryck åt
en relativistisk uppfattning: »Huru länge skall man förneka konsten
förmåga af utveckling?» Samma synpunkt framföres på nytt med
anledning av Kronbergs tavla i den säkra Strindbergsartikeln
»Konsten, det konstiga och det naturliga» (II, 2 juni 1876): »Hvad
tycker ni om Kronbergs tafla? — Jag tror, att han har flera toner
på sin färgharmonika än Eubens! Ni skrattar! Gå in och se på
Susanna! Vet ni, hur många nya färger äro uppfunna sedan 164—?
Tror ni att tvåhundra års erfarenhet ...» I Tjänstekvinnans son
berättar Strindberg, hur han i Paris 1876 framlade sin kätterska tro
på konstens förmåga av utveckling: »Ofta hade han, utan att ha
sett Rafael, frågat sig huru det var möjligt att en oljemålare knappt
femtio år efter oljefärgernas införande i tekniken kunnat bli
oupphinnelig. Detta var ju stridande mot all utvecklings natur, och när
allt annat gått framåt på alla andra områden kunde han ej förstå,
att oljemålningen kunnat stå stilla. Och en afton på kaféet i Paris,
när han blivit djärv, ställde han sina försiktiga frågor till artisterna
och fick slutligen fram den bland dem allmänna öppna meningen
att tekniken gått så långt framåt sedan Eafael, att eleverna vid
École des Beaux-Arts voro alla starkare i färgen än Rafael.
Naturligtvis eftersom minst trettio nya färgämnen blivit intagna på
paletten och skalan därigenom blivit rikare» (II, s. 151—152).
7 och 8 mars 1876: »En titt på Konstföreningen». Kritikern
anser, att landskapsmåleriet i allmänhet brister i det noggranna
studiet av naturen och i kännedomen om naturvetenskapen: »Hur
skall en landskapsmålare kunna återge vegetation utan kännedom
om botanik? Huru onaturliga äro icke träden, oftast derför att
artisten aldrig hört lagarne för grenarnes aftagande, förgrening;
eller den högst underbara om bladdivergensen etc.
—––––––-Naturvetenskapen kan höja måleriet som konst, handtverk eller hvad
ni behagar, och den måste snart nog göra det!» Samma förebråelse
för bristande naturvetenskapliga insikter riktar Strindberg mot
landskapsmålaren Holm i Konsten, det konstiga och det naturliga (IV,
1 Jfr G. Norden svan: Strindberg som konstkritiker, Stockholms Dagblad
13 och 20 juni 1920.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
