Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 Torsten Eklund
artiklar om litteratur.1 De förra, som äro signerade Sg och med
smärre ändringar återfinnas i Kulturhistoriska studier och I
vårbrytningen, äro: »En afton på Odéonteatern» 9 nov. 1876, »Från
Café de 1’Ermitage till Marly-le-Roi och så vidare» 30 nov. och 9
dec. 1876, »I Notre-Dame och Eölnerdomen. Två ögonblick» 23
dec. 1876.
Bland litteraturartiklarna torde följande kunna betraktas såsom
säkra:
13 december 1876 anmälas tillsammans Baggesen: Udvalgte
Digte, Wergeland: Udvalgte Digte, H. Schwanenflügel: H.
Wergeland. Dessa tre böcker finnas i förteckningen över den Strindbergs
boksamling, som såldes på auktion i Stockholm 30 nov. 1892. Stilen
i recensionen, aggressiviteten, det oproportionerliga i omdömena, den
utilistiska tendensen, framhållandet av idén på formens bekostnad
röja Strindberg. Det heter bl. a.: »Wergeland är en väldig
personlighet, mot hvilken den lille despoten Carl Johan, som ingaf
norrmännen att de hade honom att tacka för sin frihet och
utveckling, blir en narraktig småfurste, när han förbjuder firandet af den
17 maj och dylikt; men W. blir icke mindre då han i kamp mot
Welhaven kosmopoliten, danskvännen, som icke kan glömma
tacksamhetsskulden till Danmark, söker häfda Norges sjelfständighet
som nation och påvisade de djupa i 400 år igenlagda grufvor af
äkta guld, som fanns i det gamla Norge och som redan blifvit
arbetade af män såsom Munch, Lie, Moe, Björnsson, Ibsen, Jansson
o. fl. Om Norge blef svenskt under Carl Johan, så blef det norskt
under Wergeland, ty andarne regera också och icke blott svärden.
En sådan jäsande, stormig natur som W. kunde icke göra nätta
dikter — det fick Welhaven göra — ty han skref icke för versens
skull utan för idéens; derför skall man kalla hans form ovårdad
men man skall också höra stormen, som slet sönder de vackra
slingorna och då har man ju också hört något.» Jämför t. ex. den
ovannämnda artikeln »Nya böcker» D. N. 1 april 1874, där
Strindberg prisar V. Hugos »förakt för allt vad form och komposition
heter. Och hur skulle den form se ut som skulle kunna hålla åt
1 I ett brev 10 maj 1880 till Albert Bonnier nämner Strindberg en uppsats
»Vandringar i Nordiska Museum (Dagens Nyheter)», som skulle medtagas i
Kulturhistoriska studier. Någon uppsats med denna titel har jag emellertid ej kunnat
återrinna. Möjligen åsyftas en artikel i D. JSf. 16 sept. 1876, »I norska samlingen»,
(om ett besök i norska avdelningen av Skandinavisk-etnografiska samlingen), som
kan ha Strindberg till författare. Om artikeln »Asiatiska Museet» se nedan!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
