Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torsten Eklund: Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strindbergs verksamhet som publicist 1869—1880 169
detta sjudande innehåll — den måste gå sönder och det har den
gjort, och det må den göra, ty då ligga idéerna blottade för läsarens
ögon och deremot har han ingenting att anmärka.»
2 januari 1877: »Litteratur». Här anmäles ett arbete av en
amerikansk humorist, pseudonymen Petroleum v. Näsby (= D. R.
Locke): Österländsk Frukt i Vesterländska skålar. I recensionen
nämnes den filosof, som för Strindberg spelat en så stor roll och
som han just denna tid översatte tillsammans med Anton Stuxberg:
»Författaren tycks ha läst Hartmanns Philosophi med andakt och
särskilt synes kapitlet om Illusionerna ha gjort ett djupt och
varaktigt intryck». Därefter ges följande karakteristik av humorn:
»Man tror att humor är skämt! Nej! Det är det allra skarpaste
allvar, men sanningen är så förfärlig, att författaren icke törs säga
den naken, utan måste maskera den, måste under just den mildare
form, som kallas humor servera den; det vill säga han måste
uttala den med reservationer, eller kanske han icke vågar tro på den,
då han öfverhufvud vet, att intet absolut sant finnes, sålänge en
utveckling gifves. Hvad är de så kallade idealen, som menniskan
vanligen förlorar vid trettio år? Inuppfostrade traditioner, som hon
sedermera blyges för att lemna, derför att de under tidernas lopp
blifvit hennes egendom.» Jämför härmed Strindbergs skildring av
de amerikanska humoristerna i självbiografien: »Allmänheten tog
deras skämt som skämt, men Johan tog dem på allvar, ty det var
allvar. Där var allting behandlat och skärskådat från
nutidssynpunkt, och följaktligen blev allt bosch! Amerikanarens realsinne
hade i kampen för tillvaron genomskådat livets sanna betydelse;
rensad från alla hallucinationer, alla ideal och all romantik, insåg
han livets relativa och himlens absoluta intighet, och nu log han
ett brett löje över hela den gamla kulturen» (Tjänstekvinnans son
II, s. 108—109). —■ Artikeln är en direkt kommentar till Strindbergs
nyss avslutade Mäster Olofsdrama. Avfallet, offret av de egna
åsikterna och idealen säges vara en nödvändighet för utvecklingens
fortgång; såsom exempel nämnes Geijers avfall, »men han var också
en så stor personlighet, att han visste det individen var intet, men
slägtet, utvecklingen allt» — just den grundtanke som varit ledande
för Strindberg vid Mäster Olofsdramats omläggning: »Det är släktet
som skall fram på individens bekostnad» (Lamm, Strindbergs dramer
I, s. 144). Artikeln avslutas med följande Buckleanska
resonemang, som man så väl känner från Strindbergs tankevärld: »Ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
