Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Harald Elovson: Lidnerstudier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lidnerstudier 203
över dikterna vanligen mer eller mindre hård. Warburg förlägger
Messias i Gethsemane och hans gång til Golgatha till tiden före
finska resan1 och anför Franzéns ord, »att Messias i Getsemane
hvarken i poetiskt avseende svarar mot sitt ämne eller som
andaktsstycke tillfredsställer det kristliga sinnet».2 Warburgs slutomdöme
om dikten lyder så: »’Messias i Getsemane’ är närmast att betrakta
som en biprodukt till ’Yttersta Domen’; enstaka ställen förete
alldeles afgjorda likheter, liksom Lidner ju i det hela taget ofta
af-skref sig själv.»3 I sitt viktiga bidrag till Lidnerforskningen,
publicerat i Samlaren 1909, säger Lamm sig ej anse det löna mödan att
ingå på skaldens senare diktning, till vilken han också räknar de
ifrågavarande dikterna. Messias i Getsemane har dock några scener,
medger han, som i skönhet kunna tävla med Yttersta Domen.4
Feuk, som ej närmare uttalat sig om dessa dikters tillkomst, anser
att man om dem med skäl kan anmärka, att de i de flesta
avseenden visa en diktarbegåvning på retur. De vittna om att den
inre jämvikten hos diktaren saknas. Så återfaller han t. ex. ofta
i sådana nötta fransk-klassiska vändningar, som han under sin
glansperiod varit jämförelsevis oberoende av. Feuk, som något högre
än andra forskare värderar oratorierna och De Galne, som han
behandlar tillsammans, avslutar sin undersökning av dessa diktverk
så: »De äro inga konstverk, tvärtom; det kan även vara riktigt,
att de ej ha uppvisat verkligt nya fel, men det har dock för mig
ur dem en och annan gång ljudit en ton, som visserligen snabbt
försvunnit, men som ändå varslat om, att det ännu hos diktaren
fanns en rik — fast sönderbrusten harmoni.»5 Den gängse
uppfattningen av dessa dikter har fått ett representativt uttryck i den
senaste behandlingen av Lidners diktning, given av Henrik Schück
i hans teckning av den gustavianska tiden. Dikterna ifråga
förläggas till skaldens senare period, under vilken han blott med
svagare skaparförmåga kunde upprepa sig själv. Hans många litterära
planer kommo endast delvis till utförande. De båda oratorierna
Jerusalems förstöring (1788) och Messias i Gethsemane (i ofullbordat
skick 1791), som han bringar till trycket, betecknas som påfallande
1 Warburg, a. a. s. 170.
2 Warburg, a. a. s. 176.
3 Warburg, a. a. s. 178.
4 Lamm, Lindner studier, Samlaren 1909, s. 162.
5 Feuk, Lidners poetiska språk, s. 32—35.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
