Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som jag fruktar, ätit opp Norge innan vi fått det. Vi hade äfven
Illumination och Transparenter, dumma och lögnaktiga som trots någon
Bulletin. Jag ville ej vara sämre än de andra och hade äfven min
som här följer in effigie. Ett poem af mig, men som lyckligtvis
stadnar vid Carl August, medföljer äfven. Ty när man vill vara
höflig mot höga vederbörande, så tiger man (a. a. s. 442).
Brevskrivaren väntar sig denna gång mera av den norska
resningen. Han »fruktar», att Norge går förlorat; skall man döma
av den uppsluppet glada tonen, låter det snarare som han önskade
det. Han hade dock nyss kallat »händelsen» »herrlig». Är det
hans hat mot Karl Johan, skadeglädjen över dennes misslyckande,
som förleder honom att nu glädjas åt ett totalt fiasko? Man
uttrycker nog Tegnérs inställning riktigare, om man säger, att han
ännu hoppas på seger åt Napoleon. Hånet mot de dumma och
lögnaktiga bulletinerna får sin förklaring av den omedelbara
fortsättningen:
Här gå för öfrigt allehanda rykten om kriget och Napoleon. En
ganska officiell berättelse försäkrade häromdagen att han var afskjuten
tvers på, af en kanonkula; men sednare underrättelser vilja påstå att
han åter vext tillhopa.
Tegnér har haft fullt klart för sig, att de nordiska folkens öden
i själva verket avgjordes genom de stora slagen och den stora
diplomatien ute i Europa. Han har följt det gigantiska
hasardspelet med spänt intresse. Det är sant, att hans intresse tagit
formen av en lidelsefull Napoleonsdyrkan och ett lika stark förakt
för Napoleons fiender. Men med känslostämningarna har förenats
den kalla beräkning, den skarpa insikt, som alltid på ett så
egenartat sätt hos Tegnér blandar sig med känslomänniskans sangviniska
förhoppningar eller dystra fatalism.
Att Karl Johan lyser med sin frånvaro i Nore, är icke
tillräckligt förklarat med diktarens hat mot Napoleons farligaste
motståndare, det ryska revanschkrigets förhindrare, den spontana
skandinavismens förfuskare. Tystnaden om Kielfredens hjälte döljer
realpolitiska beräkningar. I det brev, som nu kommer i tur att
citeras, till Adlerbeth 5 maj 1814, har Tegnér sagt detta expressis
verbis:
Hvarför jag ej nämnt Prinsen, är för vidlyftigt att nu omtala.
Jag hoppas, att sista politiska händelser gifvit dig goda upplysningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
