- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
8

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Anspelande på de första tecknen till den politik, som gav sig
etiketten Den heliga alliansen men var beslöjad maktpolitik av
segermakterna, fortsätter han:

Tror du verkligen, att de förnuftigare kunna hädanefter tro på
Europas återställda jemvikt, kunna glädja sig öfver den absoluta
uselhetens seger öfver kraften och Geniet, eller att tidens hvälfningar icke
snart med hela sin styggelse skola drabba oss och våra söner,
åtminstone oss Svenskar — så har jag verkeligen ingen ting att säga dig,
men härom få vi framdeles disputera, sedan det nemligen, som nu
mera, är för sent (a. a. s. 443).

Vad Tegnér i maj 1814 befarar, är ej svårt att förstå: att de
segrande stormakterna skola lura Sverige på alla frukter av kriget.
Han var ej ensam om dessa farhågor och de voro som bekant långt
ifrån ogrundade. Men vad var det, som förmådde honom att ej
nämna »Prinsen» och som är för vidlyftigt att omtala i brev? Det
är en gåta, Adlerbeth får att grubbla på, till dess de båda vännerna
träffas och få disputera, »sedan det är för sent». Det är obekant,
om Adlerbeth någonsin fick gåtans lösning. Det har i årets
brevväxling mellan dem varit ytterligare tal om saken. Adlerbeth har
kallat prins Kristian, den norska syttendemajkungen, för niding.
I ett brev 18 oktober försvarar han sig mot Tegnérs protest. Men
Tegnérs mellanliggande brev äro ej bevarade. När man vet, att
Adlerbeth var en mycket noggrann man och mycket aktsam om sina
litterära förbindelser och deras frukter, söker man en förklaring till
att dessa brev äro försvunna. Har orsaken varit försiktighet å
egna och å den oförsiktige vännens vägnar? Voro breven farliga
att gömma, farliga för brevskrivaren, till och med för mottagaren?
Karl Johan hade en hemlig polis och var just dessa år skuggrädd
för sammansvärjningar.

Efter Adlerbeth har ingen tänkt på att gissa gåtan i Tegnérs
brev 5 maj 1814: »Hvarför jag ej nämnt Prinsen, är för vidlyftigt
att nu omtala», d. v. s. att söka undermeningen i Nore. Man har
i stället slagit sig till ro med Elof Tegnérs domslut, att dikten
ingen mening hade, att den var ett »guds fred — yxskaft». Här
skall göras ett försök att få mening i den.

        *

Den tryckta litteraturen rörande vår politik tiden närmast efter
1809 och fram för allt »1812 års politik» är omfångsrik men har

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free