Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
12 Victor Svanberg
i egenskap av spion; i de här flera gånger åberopade
spionrapporterna bland Hemmelige Papirer i danska riksarkivet figurerar
Mol-bech, t. ex. i rapporten nr 36 för år 1812. — Tegnér var en av
resenärerna och har i ett brev till Adlerbeth 30 maj givit en
sakrik redogörelse för sina intryck av det litterära livet i broderlandet.
Denna avdelning i brevet, som handlar om att han under de fjorton
dagarna där hunnit »förnya gamla bekantskaper» och »formera nya»
(Skrifter, ed. Wrangel-Böök, II s. 426) — denna avdelning följer
omedelbart på ett här ovan citerat stycke, vari skalden avböjer att
skriva en krigssång mot »de arma danskarna». Han hade som synes
färska skäl att känna sympati för dem. I brevets slut göres ett
bestämt partitagande mot Karl Johan, vartill jag återkommer.
Om det mellan Danmark och Skåne, bl. a. Lund, pågått ett
livligt utbyte av politiska nyheter, så är därmed ej sagt, att
invånarna i dessa trakter varit bättre underrättade om händelserna
ute i världen än de, som hämtade sin kunskap och bildade sina
meningar enbart ur svenska eller enbart ur danska källor.
Blandningen kan lika väl ha verkat förvirrande som upplysande. Men
jag har redan antytt, att misstag och felbedömningar kunna visa
sig lika intressanta såsom uttryck för allmän eller enskild opinion
som de oklanderliga nyheterna och den oförvillade klarsynen. Ett
par exempel torde vara nog för att exemplifiera vad jag menar.
Franske ministern i Köpenhamn kände senast 8 juli 1812 det
svensk-ryska förbundet (Oxenstiernas rapport d. d.). I Sverige funnos
en månad senare och väl ännu längre de, som trodde, att meningen
vore ett krig mot Ryssland, som skulle utföras med Napoleons goda
minne och med hans hjälp (se nedan s. 26 f.).
Napoleons nederlag vid Leipzig hemlighölls i det längsta i
Danmark. Så sent som 4 november kände helt få i Köpenhamn till
den. En rapportör åt Geijer i Hälsingborg visste d. d. berätta från
Köpenhamn: »ganska få kände de allierades seger den 18, 19
October, endast Österrikiska Ministern, som genom mig bekommit
denna underrättelse» (Geijer till v. Engeström). I Sverige spreds
naturligtvis segerbulletinen så snabbt som möjligt. Men därav följer
ej, att alla trodde den, allra minst om de hade tillfälle att få höra
även andra parten. Engeström hyste betänkligheter mot att låta i
Sverige publicera den franska relationen av slagets förlopp, emedan
dess förvanskande framställning av förloppet vore bestickande och
skulle tros av »den stora hopen, hvilken sätter tro till ett pränt»
(19 nov. 1713 till Wetterstedt).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
