- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
15

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 15

Den 17 juni räknar han upp förmodade tronkandidater,
börjande med den döde tronföljarens bror:

»Här talas nu mycket om Thronföljden. Man gissar på
Augustenburg, Masséna, en hertig af Oldenburg, äfven f. d. Kronprinsen» (a. a.

s. 388).

Bland skälen för den förstnämnde, vilken som bekant blev
regeringens kandidat, spelade hoppet om en förening med Norge en, om
ock underordnad roll. Skandinaverna arbetade dock även på en
annan linje, nämligen för danske kungen. Effekten därav blev, som
svenske utrikesstatsministern Lars von Engeström uttryckte sig, att
Danmark i stället för en fredlig granne, Augustenburgaren, fick en
både »obeqväm och farlig», Bernadotte.1 Vad som en tid gav kung
Fredrik några utsikter, var att de franska ministrarna stödde hans
sak både i Köpenhamn och Stockholm. Svenske ministern i
Köpenhamn, Oxenstierna, trodde sig 3 juli efter ett samtal med
Frankrikes sändebud, Didelot, kunna meddela sin regering, att Napoleon
önskade skapa en stark nordisk stat som stödjepunkt vid den
väntade konflikten med Ryssland.2

Ett hinder var Fredrik VI:s impopularitet. Personligen var han
omöjlig, vilket Engeström inte dolde. Tydligen var detta
anledningen till, att sent omsider ännu ett namn framfördes, den danske
kronprinsens. Hans kandidatur är det intressantaste momentet, i
varje fall i detta sammanhang intressantast, av hela
underhandlingen. I en depesch av 24 juli nämner Oxenstierna det nya
uppslaget, som han tror skulle ha större möjligheter, och han tillägger
31 juli, att Didelot sagt sig varken kunna förlåta danskarna eller
Oxenstierna, att de inte förr tänkt på prins Kristian. Ja, den
kärve Engeström skrev till svar, 28 juli:

»Tanken om Nordens förening är stor. Skulle den kunna utföras
genom Arfprinzens af Danmark val?»

Men fyra dagar senare måste han med föga glädje konstatera
Bernadottes stigande utsikter.

Det var första gången Karl Johan drev bort prins Kristian
från en nordisk tron; andra gången skedde det i Norge 1814.

Framskjutna nordiska politiker voro sålunda sommaren 1810

1 Engestböm till Oxenstierna 1 aug. 1810.

2 Efter Bernadottes framgångar vid valet desavuerades som bekant de franska

ministrarna; den stockholmske återkallades.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0019.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free