- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
25

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 25

andra, även svenskar, kanske även Oxenstierna, upprörd över Karl
Johans lättvindiga sätt att lösa folkens livsfrågor. Efter
Oxenstiernas rappell har Rosencrantz till Sveriges dåvarande
diplomatiska ombnd i Köpenhamn, Lorichs, givit uttryck för sin förtrytelse,
och Lorichs har varit oförsiktig nog att framföra hans ord 9 apr.
1813. Det blev en av Lorichs’ sista depescher, tre dagar senare, 12
april, har han mottagit sin rappell och kallar den en »disgrace».
Idéhistorien har han emellertid med sin oförsiktighet gjort en tjänst,
ty de ord han citerar efter Rosencrantz återge på ett i den
praktiska politiken ovanligt principiellt sätt brytningen mellan två
tidsåldrars åskådningssätt, upplysningen och den av revolutionen
fortsatta kabinettspolitiken å den ena, den romantiskt inställda
nationalitetskänslan å den andra:

A cette occasion Monsieur de Rosencrantz se récria sur la manière
ordinaire de ces tems, de traiter les pays et les peuples comme des
meubles qu’on met à Tencan; le Roi de Dannemarck, me dit-il, etoit
bien decidé de ne pas S’y confornier.

Vad den danske ministern blivit upprörd över är som man ser
detsamma som den svenske skalden Tegnér stötts av i planerna om
Norgeförvärvet, då han fann köpslående om folkens öden lika
förnedrande som den öppna erövringen. Byteshandeln blev ju i viss mån
verklighet i Kielfreden, varom Tegnér skrev, att »man bör ej
påminna ett ädelt folk, att det blifvit eröfrat el. såldt». Det är
folkens självbestämmanderätt, deras rätt att leva det liv, deras historia
och naturliga relationer anvisa dem, deras rätt att vara organismer,
ej »möbler», som hävdats av de båda männen.

Det är utan vidare klart, att någon framgång för Karl Johans
bytesavtal icke gärna kan vara den förutsättning, som åsyftas i
löftet att skriva en krigssång, när vi »fått Norge», och man kan
alltså ej heller i en med sådana medel vunnen fred med Danmark
söka det framtidstillstånd, som besjunges i slutstroferna av Nore,
stroferna om det danska vaktskeppet utanför Skandinavien.

Därmed äro de möjligheter uttömda, som Karl Johans politik
erbjöd till anknytning för en skandinav av Tegnérs läggning. Om
icke den Adlersparreska agitationen och de fredsförhoppningar den
ingav räcka att förklara förkunnelsen i Nore, och om den baudis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free