Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 27
En från riksdagen hemvändande collega scholæ i Landscrona
Chr. Sylvan, vidtalad att ge rapporter från sin till Danmark
gränsande landsända, ger 30 juli 1812 följande livliga och självbelåtna
skildring av sina bygdebors förnumstiga kannstöperi kontrasterat
mot hans egen högre politiska visdom:
Menniskjor, som äga litet förstånd, vilja dock anses för mycket
förståndiga och desse intränga med djup forskande blick i politikens
hemligheter. De mena att rustningarna äro ej riktade mot Danmark,
utan att sådant rykte blifvit utspridt för att narra Ryssar och Engelsmän
och i tysthet kunna landsätta trupperna i Tyskland, samt der förena
sig med Frankrike. Då jag hört sådant, har jag ej underlåtit att stärka
folket i denna deras fina politik och dermed gifvit mig den betydlighet,
som man vanligen har, då man kommer från en riksdag.
Sylvans relation befinner sig i en dossier bland Engeströmska
papperen på K. B. med påskrift: »Brefväxling hållen på H. K. H.
Kronprinsens befallning år 1812 för att få underrättelser om Seland.»
Wallmark, som vid denna tid var en slags privatsekreterare åt Karl
Johan och till vilken brevet är ställt, har i margen gjort en liten
kuriös anteckning: »När jag läste detta för H. K. H. Kronprinsen,
skrattade H. K. H. hjertligen.» Det skulle snart komma en tid,
då missförstånden mellan regering och undersåtar utlöste helt andra
känslor än löje hos H. K. H. Kronprinsen, och Wallmark skulle
själv få bitter erfarenhet, att leken blivit allvar.
Indragningsmaktens första uppseendeväckande användning gällde
en för Karl Johan ovälkommen yttring av skandinavism under hans
krigsförberedelser mot Danmark; just Wallmark blev syndabocken,
men den furstliga vreden hade dessförinnan drabbat utrikespolitikens
formellt högste ledare, utrikesstatsministern, Lars von Engeström.
Tidningen »Den nya Skandinaven» 3 maj 1813 innehöll en
artikel med rubriken: ».Reflexioner om krig i allmänhet och om våra
närvarande rustningar». Däri göres gällande, att ett krig med
syfte att skaffa ett land naturliga gränser vore lika berättigat som
ett försvarskrig. Karl Johan har velat genom fredliga
underhandlingar giva Nordens riken naturliga gränser och därmed lägga
grunden till Skandinaviens enhet, men Danmark har icke velat. Nu
kommer kriget, berättigat ur nyss nämnda synpunkt. Det kommer
att föras långt borta från Sverige — en fördel — i det Danmark
skall anfallas via Tyskland.
Artikeln upprörde Engeström och han förfrågade sig hos den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
