Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 33
En fyllig" om än färgad och karikerad bild av missnöjet mot
Karl Johans politik under det tyska fälttåget fram till Kielfreden
får man i de rapporter, som Grevesmöhlen med korta mellanrum
avgav i brev till kronprinsens privatsekreterare Ulrich. Denna
brevsvit, som nyligen införlivats med Kungliga bibliotekets
handskriftsamling, är en värdefull källa för den som vill lära känna —
mindre de politiska händelserna än de politiska stämningarna under
denna upprörda tid.1 Man får givetvis under läsningen aldrig
glömma, att Grevesmöhlen som varje spion både medvetet och
omedvetet överdriver vikten och tillförlitligheten av det skvaller han har
inhämtat. Men just genom sin omedelbarhet, sin kritiklöshet har
denna nyckfulla krönika sitt behag. I stället för att portionera ut
dess notiser i den föregående systematiska framställningen har jag
sparat den till en avslutande helhetsbild av den oro och de hemliga
spekulationer, som varit miljön för Nore. Jag har i huvudsak
bevarat den kronologiska ordning, som breven giva.
I den skandinavistiska pressfejden i maj 1813, som ledde till
Journalens indragning, har Grevesmöhlen spelat en aktiv ehuru väl
dold roll. Den intresserar oss här mindre än vad han har att
in-berätta om de högre i saken agerande. Han talar 6 maj om den
»aristokratiska ligan», som efter Karl Johans avresa vill »sätta näsan
i vädret». Han ådagalägger en viss återhållsamhet i sina
beskyllningar, om av sanningskärlek eller för effektens skull må lämnas
osagt. Så förklarar han 10 maj Engeström »alldeles oskyldig» till
den förgripliga artikeln i Journalen, men 18 maj har han blivit
tveksam — »Engeström begriper jag icke» — och 21 maj skriver han:
Jag tror Engeström är galen. Han hade souper i söndags och har
med ifver och hetta offentligen försvarat Napoleons sak, och påstått att
man borde gå in med honom.
Under juni återspeglas i Grevesmöhlens brev intrycket här
hemma av Döbelns subordinationsbrott och vad därav kunde följa:
»Man säger: när Prinsen icke kan lita på Döbeln, så kan han det
ännu mindre på någon annan militaire» (1 juni). Den 17 juli figu-
Kosenschölds vittnesmål för bönderna: »jag önskade, att det varit mindre advokatur
för de brottsliga och mera vittnesmål».–––-»hvad som blifvit sagdt om
Böndernas förfäder, som på samma fält utdrifvit Danskarne, är helt säkert icke af dem
uppfunnet.» (Utrikesstatsministerns koncept. Till publika verk och ämbetsmän.
Till M. af E. 29 okt. 1811.)
1 Brev från C. A. Grevesmöhlen till J. Chr. H. Ulrich 1813—14. K. B.
Ep. G. 22.
3—-32501. Samlaren 1932.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
