Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 35
hela Mannerheim ska ligan icke voro Prinsen tillgifna, och icke heller
Gustaf Adolphs son, men Prins Christian i Danmark eller Prinsen af
Augustenborg.
På hösten föranleda krigshändelserna och deras mottagande i
Stockholm en rad intressanta notiser om opinionsbildningen och
opinionen.
Grevesmöhlen är missnöjd med de officiella nyheterna: de
innehållas och tillrättaläggas. En bulletin av 10 sept. var allmänt
bekant i staden 22 men blev ej tryckt förrän 24. »Man anser också
att rapporterna både stympas och ändras af Engeström.»
Framgångarna ute på krigsteatern ha emellertid god verkan
här hemma och tysta de missnöjda. I juni hade Grevesmöhlen ej
kunnat dölja, att man — oviss om Karl Johans militära syften —
allra helst önskade en landstigning i Finland, »hvilket sednare är
allmänhetens favorit-thema» (17 juni). Nu, 8 oktober, kan han med
tillfredsställelse notera det franska partiets decimering*:
Napoleons vänner minskas här dag från dag, och de som ännu äro det,
hafva tagit det kloka partiet att tiga.
29 oktober har »efter många stridiga rygten» budet om Leipzigs
intagande nått Stockholm. Efter vederbörliga segerfester kan
Grevesmöhlen ännu 19 november icke underlåta att ge den lamslagna
oppositionen ett sista nyp:
Hade något slagit illa ut, hvilket många trodde och kanhända
äfven hoppades, så skulle man fått se, att alla de, som nu gå med
långa näsor, hade satt dem högt i vädret.
Månaderna kring årsskiftet sysselsätter sig Grevesmöhlen dels
med Napoleons öde och segermakternas syften, dels med Danmarks
göranden och låtanden. 30 november tar han ställning till ryktet,
att Bernadotte skulle få efterträda Napoleon på Frankrikes tron:
»ingen redlig svensk ville afstå Prinsen och då vore det också slut
med hela kalaset». Följande inrikespolitiska användning av detta
storpolitiska projekt är ett av de intressantaste uttalandena i hela
brevsviten, då den antyder, att det svenska missnöjet kunnat vara
ett skäl för Karl Johan att låta sig förflyttas från sitt nyss
förvärvade fosterland:
Men jag har försäkrat något hvar, att H. K. H. ej öfverger oss,
om vi gå honom till mötes, och vilja bli ett sjelfständigt och dugligt
folk, samt äro eniga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
