Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skandinavismen i Tegnérs »Nore» 37
spelat en roll vid de mått och steg, som togos i Danmark för att
neutralisera Karl Johan hotande men samtidigt äventyrliga
inring-ningspolitik mot grannen.
För vårt nuvarande syfte är det tillräckligt att påvisa en
omfattande och i vissa fall förvånansvärt initierad kännedom i danska
kretsar om svenskt fronden och svenska frondörer. Jag har redan
haft anledning att citera den officiella danska representantens,
Bau-dissins, relation efter en resa i Uppland 1812 om förväntningarna
och förhoppningarna, att det stundande kriget skulle gälla Ryssland.
Hans företrädare, von Dernath — som nämnt en så deciderad
Karl-Johans-fiende, att han av detta skäl måste återkallas — hade redan
på nyåret 1812 hunnit göra upp en hel plan till komplott, byggande
på franskvänligheten och rysshatet i Sverige. Det är möjligt,
resonerar han i en depesch 31 jan. 1812 hem till sin regering, att Karl
Johan vågar »braver Fopinion publique, qui penche decidemment pour
la France, les preventions nationales, qui feraient regarder une
alliance avec la Russie comme monstrueuse». Men om kronprinsen
verkligen vågar det, kan man hindra eller åtminstone irritera honom
underblåsa hans impopularitet, arbeta för Gustaf IV Adolfs ätt,
uppegga bönderna etc.
Dernath hade, innan han snöpligen rappelierades, också kommit
underfund med att ovänskap med kronprinsen ingalunda betydde
fiendskap med utrikesstatsministern von Engeström (3 jan. 1812).
Det förtjänar också antecknas, att motsättningen mellan Adlercreutz
och Karl Johan inte blivit fördold för de danska intresserade, i
detta fall det danska spionagets chef, Tscherning (29 juni 1812,
H. P. 1812, nr 109).
En mindre inflytelserik men symtomatiskt desto viktigare
oppositionell var Lorenzo Hammarsköld som alltså politiskt var
meningsfrände åt sin litterära antagonist Wallmark. Han har avslöjat sig för
Molbech, troligen utan att veta, att hans lärda danska vän var en
i vanlig ordning rapporterande spion. Hammarsköld har haft
åtskilligt att säga om ryssarna, om deras lott, som inte förstodo att
tala franska tillräckligt, och dolde ej sin harm, när han för sin danske
gästs skull utsattes för husvisitation: »Sådana uppträden äro nya
i Stockholm».1 För Hammarsköld äro »Danskar och Svenskar blott
en onaturlig delning af ett och samma folk», och när han klargjort
lättheten för Molbech att få de böcker denne önskar, tillägger han
1 Brev till Molbech 20 okt. 1812 (Kongel. Bibl. Khvn).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
