Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skandinavismen i Tegnérs »Norre». Av Victor Svanberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 Victor Svanberg
fann sig nödsakad göra en ändring, som bröt udden av den
förmätna spådomen. Ännu i Idunas tryck väntas föreningen med
Danmark skola ske »snart». Men i följande versioner lyder raden:
Den dag skall gry en gång (kurs. här) som Nordens ära kröner,
trestatsskandinavismen har med andra ord uppskjutits till en
obestämd framtid.
Någon annan ändring har den komplicerade utvecklingen av
den nordiska politiken icke motiverat. »Svea» hade Tegnér
anmodats att fullständigt omarbeta och hade också gjort det, så att
den från krigsmaning blivit nödtorftigt fredlig. Det fridsrop, som
Nore är, har avfattats betydligt mer diplomatiskt trots den
otroligt djärva undermeningen.
Samtiden kunde förvånas över underlåtenhetssynder i den, men
ingen kunde peka på någon positiv förlöpning.
Hade icke Karl Johan velat vinna Norge i godo? Hade han
icke velat få till stånd en fredlig uppgörelse med Danmark? Ville
han icke själv ha sitt handlingssätt så framställt, att han med
motvilja och tvingad av motpartens oresonlighet vädjat till vapnen?
Då var ju skalden i sin goda rätt att tala till den erövrade och
den besegrade nationen som till två bröder. Tegnér har hållit sig
så tätt till den politiska verkligheten, att hans oppositionsdikt
kunnat användas som officiellt lundensiskt festpoem.
Men ej nog därmed. De risker för Karl Johans politik, som
Tegnér hoppats skola fälla honom och hans verk, voro betydande
nog att avsätta realpolitiska följder. Osäkerheten i Bernadottes
ställning inom koalitionen hade givit den svenska poeten mod att
utesluta honom ur Nore och den danska prinsen mod att sträcka
handen mot hans norska krona. De hade räknat fel, men Karl
Johan måste å sin sida ändra sina beräkningar, innan de stämde.
Stormakternas betänkligheter, jämte norrmännens uppror, nödgade
honom att erbjuda det erövrade landet författningsfrihet och
unio-nell jämbördighet. Han har med andra ord ånyo måst böja in på
den fredliga skandinavismens linje.
I detta läge hade han fått användning för män, som kort förut
motarbetat honom. Wallmark, som drabbats av djup onåd för den
skandinaviska artikeln i Journalen i maj 1813, hugnades sommaren
1814, utan att själv fullt fatta sammanhanget, av det oväntade
nåde-vedermälet att bli en av de svenskar, som skulle föra unionen och
parcificeringen av Norge i hamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
