Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibsen och Strindberg 53
efterforskning* i Ibsens barndomsmiljö1 visat, att dennes tidigaste
livserfarenheter varit bittrare än man hittills brukat framställa dem.
Hemmets ställning har stundom tangerat den rena misären, och
faderns brutalitet var sådan, att den till sist drev både hustru och
barn ifrån honom. Ibsen torde därför kunnat ha ännu större skäl än
Strindberg att sammanfatta sina barndomsminnen i orden »rädd
och hungrig». Yad barndomsmiljöns stränga pietism och motståndet
mot den betytt i Ibsens liv, har länge varit beaktat.
Det tidiga trycket och glädjelösheten i barndomshemmet ha
säkert i bägge fallen bidragit till att utbilda disharmonien mellan
diktarlynnet och yttervärlden, och framför allt den irritabla
individualism, som är Ibsens och Strindbergs mest påfallande gemensamma
karaktärsdrag. Pendlingen mellan vad Ibsen kallar »syg
samvittig-hed» och revolutionärt frihetsbegär är typisk för dem båda. Deras
diktarbanor få ett i mycket gemensamt, karakteristiskt förlopp.
Båda bryta de sig ut ur uppväxtmiljön och ryckas så småningom
med av den inbrytande radikala och naturalistiska tidsströmningen.
Ibsen och Strindberg bli den sociala tendensdiktens och realismens
främsta namn i den samtida skandinaviska litteraturen, och båda
löpa linan ut i riktningen av ensidig kriticism; Strindbergs
Esplanadsystemet: »Här rivs för att få luft och ljus;/är kanske inte det
tillräckligt?» är en motsvarighet till Ibsens paroll: »Jeg spørger
helst; mit kald er ej at svåre.» Bägge drivas även genom sin
opposition mot hemlandet i landsflykt. Båda genomgå sedan vid
mitten av sin bana en avgörande kris — Ibsen på grund av
motståndet mot Gengangere, Strindberg genom Giftasprocessen och
InfernohemsÖkelsen — efter vilken deras produktion i reaktion mot
den tidigare radikalismen antar en ny prägel av symbolism och
mystik. De berömda strindbergska »makterna» uppträda redan 1892
i Ibsens JBygmester Solness: »Det er troldet i en, ser De, — det er
det, som roper på magterne udenfor. Og så må en gi’ sig, enten
en så vil eller ikke.»
Gestaltningen av dessa diktarbanor är även ett uttryck för den
brytning och kamp mellan romantik och naturalism, mellan
idealism och realism, mellan kristendom och darwinism, som satt den
avgörande prägeln på själva tiden efter 1850. Strindberg ger i
Tjänstekvinnans son följande självkarakteristik: »Som
övergångsformation behöll han båda artkaraktärerna av romantiker och na-
1 Oskar Mosfjeld, Ibsen og Skien, Edda XXX, 1930.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
