- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
54

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

54 Sten Linder

turalist, likasom ormslån, som har ödlans rudimentära fötter
innanför skinnet. Denna dubbelnatur var nyckeln till hans personlighet
och till hans författeri.» På ett annat ställe kallar han sig »en
kvadron av romantik, pietism, realism och naturalism».1 Det är
alltsammans tillämpligt även på Ibsen.

Ännu tacksammare än att betrakta Ibsen och Strindberg som
parallellgestalter är det dock kanske att se dem som kontrastfigurer.
Redan som barn reagera de på motsatt sätt mot omgivningen.
Ibsens försvarstaktik består redan nu i att oåtkomligt dra sig inom
sig själv, tåligt bidande sin tid. Som han tecknat sig själv i den
episka Brand:

Han var et Barn, af dem, sora synes gamle, —

af dem, som Kammeraters viltre Flok

i Frikvarteret ej formaar at samle, —

som stillt ser til og med sig selv har nok.

Hans Haar var sort, men tyndt og långt og glatt;

hans Trækk var senefulde, skarpe, spændte;

dog laa et Præg i dem af noget satt.

Han ligned en som v il, men godt kan vente.2

Strindberg däremot är i förhållande till föräldrar, syskon och
kamrater ständigt lika lättrörlig och obalanserad, ömsom aggressiv
och eftergiven: »Rädd och oförvägen, uppsluppen och grubblande,
ingen jämvikt.» (Tjkv. son 1:50.)

Det är samma hållning som de sedan bevara livet igenom. Ibsen
unviker i regel, åtminstone under mognare år, personliga
sammandrabbningar och polemik. »Vær fornem!» förmanar han 1872 —
visserligen inte Strindberg, men Georg Brandes — »fornemhed er
det eneste våben imod sligt. Se lige ud; svar aldrig et ord i aviser;
hvis De i Deres skrifter polemiserer, så ret aldrig polemiken mod
dette eller hint bestemte angreb; lad Dem aldrig mærke med, at et
eneste ord af Deres fiender har bidt sig fast i dem; kort sagt, træd
op som om De slet ikke aned, at der var nogen modstand. Og
hvad livskraft tror De vel Deres modstanderes attentater har?»3

Strindberg går oöverlagt till anfall, obekymrad om att han i
hetsigheten blottar sig själv. Den rent personliga polemiken
stimulerar honom och slutar ofta med att undanskymma själva saken.

1 Tjänstekvinnans son II: 140, I: 92. Strindberg citeras här genomgående
efter Samlade skrifter, Sthlm 1912 ff.

2 Ibsen, Efterladte skrifter, Kra 1909, II: 10.
8 Ibsen, Breve, Kra 1904, I: 250.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free