- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
66

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66 Sten Linder

idealism och alltmera accepterar den praktiska
verklighetssynpunkten.

I det första, aldrig utförda utkastet har han ännu tänkt sig
Olof som en idealets martyr, lika orubbligt ståndaktig som Brand
eller Karl i Fritänkaren. Olof skulle i sista scenen ha mottagit sin
dödsdom från konungen, han skulle m. a. o. ha slutat likt den
ib-senske Brand och ej likt den historiske Olaus Petri (Lamm, a. a.
I: 94).

Redan i den första utförda prosaupplagan av 1872 har Olof
emellertid börjat förlora sin ibsenska Brand-natur och i stället, som
Strindberg påpekar i Tjänstekvinnans son (II: 32), blivit en
trognare avbild av författaren själv »sådan han efter åratals
självprövning funnit sig vara. Äregirig och svag i viljan; hänsynslös när
det gällde, och undfallande när det icke gällde; stort
självförtroende blandat med djupt missmod; sansad och oförnuftig; hård och
vek.» Fanatikerns roll har därför här övertagits av Gert
Bokprän-tare, vederdöparen som oupphörligt måste mana på reformatorn.
Gert representerar, säger Strindberg, författaren endast »sådan han
i lidelsens ögonblick var». Och författaren har slutligen »önskat
vara» en den praktiska verklighetens man som kungen eller
marsken.

I detta drama slutar nu Olof med att i enlighet med den
historiska verkligheten begära och få nåd av kungen. Dennes ombud
marsken förmanar honom: »Jag gjorde som ni, jag gick omkring
och sade sanningar, men jag fick bara otack, i bästa fall ett löje;
jag ville också bygga en liten himmel här på jorden —,
naturligtvis på andra grunder än ni, men jag tog snart mitt förnuft till
fånga och slog bort hjärnspökena. — — — Ni har levat för
hugskott och dårskaper hittilldags, ni har försummat åtskilligt som
verkligheten kräver av er.» (S. 181 f.) Och han visar Olof på
hans hustru Kristina, som skall stå ensam i världen, om Olof dör.

Brands svåraste frestelse i iskyrkan bestod i att Agnes’ vålnad
visade sig för honom och lovade att återvända till livet, om han
blott ville återkalla sin offerlära. Men Brand motstod frestelsen.
Prosaupplagans mäster Olof sviker däremot nu idealet för
verklighetens skull och gör avbön.

Dock slutar Strindberg därefter dramat med att fälla en
ib-sensk dom över sin avfallne mäster Olof. Det är, fullt konsekvent,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free