Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 Sten Linder
får sista ordet i Böda rummet i stället för idealisten-fanatikern
Gert Bokpräntare i det första Mäster O?o/-dramat. Men som
Werin (anf. upps.) redan påpekat, finns i romanen även en person som
spelar rollen av avfällingen Falks onda samvete, liksom Gert var
Olofs. Det är, som sig bör, en medlem av idealistgruppen,
artist-bohemerna, nämligen Olle Montanus. I kapitlet om Falks
tillfrisknande heter det:
»Falk är yster och vild, när han kommer i Röda Rummet, och
Borg tycker sig ha mycken heder av honom; ja, han är en
sannskyldig sapör, för vilken ingenting är heligt — utom politiken; — den
rör han aldrig vid. Men ser han då, under det han till de andras
förlustelse bränner av sina raketkistor, genom tobaksmolnen den dystre
Olle på andra sidan av salen, då blir han mörk som en natt på
havet och då tar han in stora kvantiteter starka saker, som om han
ville släcka en eld eller brinna upp.» (S. 351 f.)
Olle Montanus har inte kompromissat och avfallit som Falk.
Han slår till sist sitt stora slag med det oppositionella föredraget
Om Sverige i arbetarförbundet Nordstjärnan, fast han efter talrika
avbrott blir nerdragen ur katedern och utkastad. Efter detta
försvinner han från Röda rummet; det heter att han »blivit dyster
och människofientlig efter sitt stora nederlag som politikus och
talare, vill icke ’genera’ sällskapet, utan går för sig själv och vallar»
(s. 351). Och någon tid senare fiskar man upp hans lik ur vattnet.
Olle Montanus är liksom Gert eller Brand den konsekvente
fanatikern, vars oundvikliga lott blir att gå i döden. Han har icke
lyssnat till doktor Borgs locktoner, och det blir först hans kadaver
som denne får ta hand om. Borg försummar icke heller att
konfrontera Arvid Falk med Olles lik för att visa honom fanatikerns
bedrövliga slut. Falk åhör därvid med en ogenomtränglig min
uppläsningen av Olles efterlämnade anteckningar:
»— Det är ju det där vanliga skränet — ingenting vidare. Ska
vi gå nu?
Borg såg på honom för att utröna om det var ironi, men där
syntes intet oroande.»
Det behövs emellertid bara att en annan i sällskapet tillåter
sig en cynism, för att Falk skall tappa kontenansen:
»— Vilken hjärtlöshet, vilken råhet! Fy fan sådan ungdom!
utbröt Falk, kastade pengar på bordet och tog på sina kläder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
