- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
79

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibsen och Strindberg 79

han kände sig växa under lidandet och hans överretade inbillning
försatte honom i extas så att tankens verksamhet för ett ögonblick
inställdes och han tyckte sig vara ett med Kristus.» [Svenska öden och
äventyr I: 101 f.)

Asketens självplågeri har här utsatts för en misstrogen
rationalistisk och psykologisk analys. Men efter att ha varit nära att bli
vansinnig av sina lidanden, gör prästen uppror, bryter sig ut ur
kyrkan, återvänder till de sina och blir bonde. Det symboliserar
på sätt och vis Strindbergs förvandling från Brand-lärjunge till
rousseauan. Här ges vidare en idyllisk teckning av herr Peders
familjelycka, tydligen inspirerad av författarens egna erfarenheter
som nygift, och familjeidyllen inramas av en naturalistisk
praktmålning av vårens uppvaknande i växt- och djurvärld. Novellen
har också tillkommit under intryck av en fransknaturalistisk
prästroman med anti-asketisk tendens, Zolas La faute de V abbé Mouret,
som väckt Strindbergs djupa beundran.1 Samtidigt som han kastat
loss från Ibsen, har han alltså anknutit till fransknaturalismen.
Och skrapar man bara av tidsfärgen i Högre ändamål, har man en
Giftas-novell.

III.

Vi lämna därmed tills vidare Strindberg för att kasta en blick
på Ibsens utveckling efter Brand. Även Ibsen hade lystrat till
Georg Brandes’ appell och i slutet av 70-talet övergått från
idédikten till den socialt tendentiösa samtidsskildringen. Detta
betydde även en övergång från Brands paradoxala idealism till den
moderna praktiska lyckomoralen.

Brandes, vars kritik gjort ett utomordentligt starkt intryck på
Ibsen,2 och med vilken denne fr. o. m. 1869 trätt i livlig personlig
brevväxling, förhöll sig i viss mån reserverad till Brand. Lika
mycket som Brands revolutionerande angrepp på tradition och
auktoritet tilltalade honom, lika mycket stötte han sig på hans
asketiska pliktmoral.3 I inledningsföreläsningen till Hovedstrømninger
1872 tog Brandes uttryckligen Ibsens Brand som ett exempel på
den verklighetsfientliga idealism, han ville bekämpa:

1 Jfr G. Lindblad, a. a. s. 217.

2 »Der er noget både i hans ros og i hans dadel, som gør mig så
ubeskri-velig godt, og det er at jeg bliver forstået.» (Brev till Hegel 1869, Breve I: 194.)

3 Bekant är numera genom P. V. Eubows undersökningar, att även Brandes
genomgått sin period av kierkegaardsk pietism.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0083.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free