Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ibsen och Strindberg 87
Hennes frihetslidelse kulminerar i en apoteosering av den
gemensamma kärleksdöden, som röjer dess verklighetsflyende karaktär:
»Bort fra — — livet må vi; da kan vi blive sammen!––––––
O, ja — det er også bedre så, end om du havde fæstet mig hernede
i livet; end om jeg havde siddet på din gård for at væve lin og
uld og føde dig af kom, — fy, fy!» (S. 269.)
Den rent estetiska motvilja mot verklighetens vardagsprosa,
som förråder sig i Hjördis’ utrop, är en av de starkaste
inspirationskällorna till Kœrlighedens Jcomedte. Man finner den skarpast
framhävd i karrikatyren av fru Stråmand, den lyckliga modern till tolv
barn med förhoppning om det trettonde:
»Og fruentimret med det slunkne skørt,
med skæve sko, som klasker under hælene,
hun er den vingemø, som skulde ført
ham ind til samfundsliv med skønhedssjælene.
Hvad er igen af flammen? Neppe røgen!
Sic transit gloria amoris, frøken!»
(S. UV. I: 301.)
Inför detta avskräckande perspektiv är det som Falk och
Svan-hild avstå från att söka realisera sin ideala kärlek. Den
verklighetsfientliga romantiken i deras avskedsdialog understrykes av att
denna är starkt färgad av dödssymbolik:
»Som grav er vej til livets morgenskær,
så er og elskov først til livet viet,
når løst fra længsler og fra vild begær
den nyer til mindets åndehjem befriet!
Kast ringen, Svanhild!
Nu har jeg mistet dig for dette liv, —
men jeg har vundet dig for evigheden!»
(S. 358.)
Det är Brands livsförnekande idealism och asketiska
försakelselära: »evigt ejes kun det tabte», tillämpad på det erotiska området.
När Ibsen sedan efter Georg Brandes’ program skulle
framträda som praktisk reformdiktare och som förkämpe för kvinnans
frigörelse, måste han ju uppställa ett mindre paradoxalt frihetskrav
än Hjördis’ och Svanhilds. Noras frihetskrav gäller endast
personlighetens och människovärdets okränkbara rätt: att kvinnan är
först människa, sedan maka och moder, samt att det av mannen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
