- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
89

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibsen och Strindberg 89

med Noras föregångerska Selma i De unges förbund (Lamm, a. a.
I: 133). Kristinas uppfostrare ha hållit henne i djup okunnighet
om världen, men hon ställer sig självmant vid Olofs sida i hans
kamp, och då även han säger till henne: »Du är kvinna, du är ej
född till att strida!» svarar hon frimodigt: »Men låt mig åtminstone
i Herrans namn lida, blott jag slipper sova! Sen I, Gud väckte
mig ändå!» [Mäster Olof s. 81.)

Medeltidsdramat Herr Bengts hustru (1882) är till anläggningen
en variant av Dockhemmet. Bengt ser liksom Helmer i sin hustru
endast »en vacker burfågel, som skulle vara vacker och intet
annat», och håller henne därför i okunnighet om sina praktiska
bekymmer: »Ni vet — — att hon är uppfostrad till overksamhetr
att livets verklighet för henne är något orent, som hon sluppit
komma sina händer vid. Kan jag då med gott mod föra in henne
i en strid mot denna av henne så fruktade och hatade verklighet?
^eJ) .iaö kan icke se min blomma vissna, jag kan icke stänga
buren om min fågel, som jag givit friheten.» [Tidiga 80-talsdramer
s. 229, 189.) När så Margit oförberedd drabbas av olyckan i
fattigdomens gestalt, anklagar hon mannen för hans missriktade
omtanke och lämnar honom och hemmet liksom Nora. När man ber
henne tänka på barnets framtid, svarar hon, alldeles i enlighet med
Noras motivering: »Jag har också en framtid, ty jag står vid
ingången till livet, och jag får själv stå ansvar, huru jag tillbragt
detta liv. Med denne man vid min sida sjunker jag. Mitt liv är
inför Gud mera värt än detta barns, ty jag är en människa, och
barnet är ännu icke det.» (S. 212.)

Men som Lamm (a. a. 1:219 ff.) påpekat, har Strindberg
fortsatt sitt dockhemsdrama, där Ibsen brutit av, och givit det en
försonande upplösning. Margit gör efter skilsmässan erfarenheter, som
driva henne ända till självmordsförsök, men hennes barns gråt kallar
henne tillbaka till livet:

»Mitt barn! — Min lilla Margit! Hon heter också Margit! Tänk,
jag skulle vilja lämna den stora Margit, men den lilla, nej, jag kan
det icke! — Jag skulle vilja leva om igen i henne detta liv, men i
sanning. Nej, pater! Jag vill icke dö! Jag vill icke dö! Ni får icke
ljuga för detta barn och säga, att jorden är en himmel. Ni får icke
göra henne lika olycklig som jag varit!» (S. 255 f.)

Yid barnets vagga mötas makarna igen och upptäcka nu att
deras kärlek trots allt icke är död:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0093.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free