- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
91

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ibsen och Strindberg 91

vänt sin nyförvärvade naturalistiska ärftlighetspsykologi till att
förklara Noras karaktär, men ej Helmers. Andra åter ge endast prov
på Strindbergs kända förvrängningsvirtuositet.

Liksom i Herr Bengts hustru understryker Strindberg gentemot
Ibsen det irrationella elementet i kärleken, att den är »en
naturmakt, som överlever individens resonemang, övergår i kraft hans
vilja och trotsar vilka stormar som helst, vilka griller som helst.
Det är i sådana fall kärleken får, oaktat sin skenbart egoistiska
tendens, då den synes mest röra de båda parterna och icke barnen,
något stort och berättigat i sig.» (S. 27.) Han anmärker därför
bl. a. på Noras plötsliga omslag i slutscenen, »ty hennes kärlek
och ingens kärlek dör knall och fall» (s. 17). Strindberg drar även
fram den scen, som tydligast röjer Ibsens aversion mot det erotiska
överhuvudtaget: »Att Helmer på natten kurtiserar sin hustru, visar
att han är ung och hon är ung. Men författaren visar med den,
att Helmer, som icke har fått någon aning om Noras fula affärer,
är en sinnlig, alltigenom sinnlig varelse, som icke förstår uppskatta
sin hustrus utmärkta andliga egenskaper, vilka hon icke behagat
visa, och Nora får en falsk martyrgloria. Denna scen är den
ohederligaste Ibsen någonsin gjort!» (S. 15.) Faktum är ju, att
scenens tendentiösa verkan uppnås därigenom, att åskådaren, men icke
Helmer vet att Nora går i självmordstankar.

Den viktigaste divergensen är emellertid, att Strindberg helt
och hållet ser äktenskapet från den praktiska synpunkt, som Ibsen
i sitt drama fullständigt ignorerat. Till att börja med lägger ju
Strindberg den ekonomiska diskussionen som en bred basis för sin
äktenskapsdebatt. Vidare kritiserar han med följande ord
slutscenen i Et duhkéhjem: »Så kommer ett förståndigt ord av Nora.
Hon vill gå ut ur äktenskapet för att finna sig själv. Frågan blir
dock om hon inte kunde göra det lika bra i samma hus som sina
barn, under beröring med livets verkligheter.» (S. 17.) Gentemot
Ibsens intellektualistiska lösning av problemet hävdar Strindberg en
renodlat praktisk syn på äktenskapet. Barnet är dess raison-d’être:
»Det gemensamma intresset, naturens eviga mening med äktenskapet,
det är barnen.» (S. 23.) Kvinnan »är modren, och därför är hon
världens härskarinna» (s. 36). Ibsens Nora förklaras vara »ett
romantiskt vidunder, en produkt av den sköna världsåskådning som
kallas idealism och som velat inbilla människorna att de voro gudar
och att jorden var en liten himmel» (s. 24).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 18:27:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/samlaren/1932/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free