- Project Runeberg -  Samlaren / Ny följd. Årgång 13. 1932 /
92

(1880-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ibsen och Strindberg. Av Sten Linder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

92 Sten Linder

Strindberg för här alltså återigen realistens och relativistens
talan emot de höga ibsenska lyckoanspråken. Men hans position
som familjens förespråkare gentemot den ibsenska individualismen
överraskar onekligen en smula efter hans tidigare livliga
instämmanden i Ibsens protester mot familjeauktoriteten. Strindberg var
ju ingalunda heller personligen någon mindre Ömtålig individualist
än Ibsen; Lamm anmärker träffande att han själv spelade Noras
roll i sina äktenskap. Men man får här först och främst erinra sig*
olikheten i de båda diktarnas psykiska konstitution, som även ger
en skiljaktig karaktär åt deras individualism.

Ibsens brytning med barndomshemmet skedde på ett så radikalt
sätt, att man frestas att kalla det onaturligt. Han återsåg aldrig
föräldrarna sedan han blivit sin egen, och deras död avlockade
honom endast ett par brev i tämligen tvungen och förbehållsam ton.
Han ville överhuvudtaget senare aldrig ens tala om sin barndom
eller sitt föräldrahem.1 Dock kan det endast vara gentemot den
brutale, fåfänge och till slut förfallne fadern, som han närt känslor
av personlig ovilja. Både modern, vars uppoffrande kärlek han
hågkommit vid teckningen av Inga i Kongsemnerne och Åse i Peer
Gynt, och systern Hedvig, den enda i hemmet med vilken han
uppehöll någon kontakt brevledes, ha stått hans hjärta nära. Det
synes därför troligt, som breven antyda, att det framför allt varit
hemmiljöns pietistiska atmosfär, mot vilken han velat värja sig.
Vilket järnhårt grepp dess asketiska moralism ändock behållit över
hans sinne, ådagalägges ju tillfyllest av Brand. Knappast i något
annat diktverk finner man väl heller ett så hemskt uttryck som i
JBrand för den förlamande suggestion, som barndomsminnet utövar
på mannen och hans gärning:2

»Her, ved nærmelsen af hjemxnet,
ser jeg på mig selv som fremmed, —
vågner bunden, klippet, tæmmet,
Samson lig i skøgens skød.»

(S. DV. II: 135.)

Liksom Brand synes emellertid Ibsen ha förmått att hos sig
grundligt exstirpera själva den naturliga släktinstinkten och an-

1 Henrik Ibsens Episke Brand udg. af K. Larsen, Khvn 1907, s. 251.

2 Brands förhållande till sitt barndomshem symboliserar väl delvis Ibsens
förhållande till hemlandet, men säkerligen även till barndomshemmet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 15:55:30 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/samlaren/1932/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free